Under en period på åtta år miste närmare 300 människor livet i Sverige till följd av vidskepelse, personliga konflikter och barn som hittade på historier för att få uppmärksamhet och ett mål mat. Men samtidigt som oskyldiga människor dog anklagade som häxor kunde det sluta illa även för dem som pekade ut dem.

Att häxor inte finns är i dag för de allra flesta en självklarhet. Men genom århundradena har deras existens setts som en självklarhet, inte sällan med utpekanden av människor som på något sätt avvek eller kanske bara var illa omtyckta. I Sverige kulminerade jakten på häxor under det sena 1600-talet, påeldad av barn och ungdomar vars främsta drivkraft var att de antingen behandlats dåligt eller att de levde föräldralösa i fattigdom. Ett kort ögonblick fick de stå i centrum och få positiv uppmärksamhet.

Processen var en del av den masshysteri som spred sig mellan 1668 och 1673, under Karl XI:s regeringsperiod, och som gått till historien som Det stora oväsendet.