WHO deklarerade 2020 en global pandemi. För att bevisa smitta med covid-19 användes PCR-tester. Folkhälsomyndigheten varnade redan 2020 för PCR-testerna eftersom de inte kan avgöra om någon sjukdom är smittsam eller inte. Ändå blev de grundbulten i definitionen av pandemin. Har vi blivit bedragna både politiskt och medicinskt, skriver den tidigare SR-producenten Margareta Skantze.
Den 11 mars 2020 deklarerade WHO att utbrottet av SARS-CoV-2 (covid-19) var en global pandemi. WHO:s definition av begreppet pandemi bygger på att det rör sig om en extremt smittsam sjukdom med internationell spridning. Tidigare fanns det ytterligare ett kriterium, nämligen att sjukdomen förorsakade stor dödlighet. Men detta ströks i samband med svininfluensan år 2009. Enligt den nya definitionen kan således en vanlig säsongsinfluensa betecknas som en pandemi, under förutsättning att den är mycket smittsam.
För att bevisa smitta med covid-19 används PCR-tester. PCR (Polymerase Chain Reaction) innebär att man förökar insamlat genetiskt material för att kunna mäta det. Metoden skapades av den nobelprisbelönade kemisten Kary Mullis. Denne har dock i flera intervjuer påpekat att metoden är avsedd för forskningsarbete och är oanvändbar för att konstatera pågående infektion. Om man förökar det undersökta materialet över 25 cykler kan man ”upptäcka vad som helst hos vem som helst” eftersom testet inte gör någon åtskillnad mellan döda och infektiösa viruspartiklar.
Trots Kary Mullis uttalande antogs PCR-testerna i januari 2020 av WHO som ”gold standard” för att konstatera smitta med covid-19. Testerna körs dessutom i nivåer långt över 25 cykler, vilket ger 97 procent falskt positiva svar.
Det vetenskapliga underlaget för WHO:s rekommendation av PCR-tester som ”gold standard” för att påvisa infektion med covid-19 finns i den så kallade Corman-Drosten-rapporten. Den publicerades av Europeiska smittskyddsmyndigheten (ECDC) den 22 januari 2020 i den veckovis utkommande nättidskriften Eurosurveillance. Det skedde alltså bara någon månad efter det första rapporterade fallet i Kina.
Rapporten lämnades in bara en dag före publiceringen, vilket innebär att den inte hunnit genomgå någon ”peer-review” (faktagranskning av andra experter inom samma forskningsområde). På initiativ av en internationell kommitté bestående av22 välrenommerade forskare gjordes en sådan faktagranskning i efterhand. De fann tio allvarliga och avgörande misstag, så allvarliga att de kallade rapporten för ”vetenskapligt nonsens”. De påpekade också att Eurosurveillance underlåtit att uppge att flera av dem som stod bakom Corman-Drosten-rapporten hade egna finansiella intressen i PCR-testerna. De tjugotvå forskarna vände sig till redaktionskommittén för Eurosurveillance med kravet att rapporten skulle dras tillbaka. Denna begäran avslogs. I redaktionskommittén ingick tre svenska forskare: Johan Giesecke från Karolinska Institutet, Magnus Boman från KTH och Karl Ekdahl från ECDC.
Folkhälsomyndigheten (FHM) i Sverige publicerade den 21 juli 2020 en vägledning till Sveriges regioner angående kriterier för bedömning av smittfrihet vid covid-19. (Artikelnummer 20110.) Vägledningen uppdaterades den 30 november 2020. Inledningsvis fastslår FHM följande:
”PCR-tekniken som används i test för att påvisa virus kan inte skilja på virus med förmåga att infektera celler och virus som oskadliggjorts av immunförsvaret och därför kan man inte använda denna test för att avgöra om någon är smittsam eller inte.”
Varför protesterade inte tjänstemännen på FHM när regeringens representanter körde över dem?
Tvärtemot FHM:s tydligt uttalade avståndstagande från PCR-testerna som metod för att konstatera infektion med covid-19 beslutade Sveriges regering att med skattemedel understödja storskalig testning med PCR-tester. Regeringen kom överens med Sveriges kommuner och regioner (SKR) om att ersätta regionerna ekonomiskt för varje genomförd PCR-test. Under år 2020 och 2021 erhöll regionerna 1 500 kronor för varje utförd test. Den 1 januari 2022 sänktes bidraget till 1 100 kronor per test och den 1 januari 2023 drog regeringen in ersättningen. Antalet PCR-tester som utförts sedan 1 mars 2020 är enligt FHM:s individstatistik i storleksordningen 17 miljoner. Dessa tester har kostat de svenska skattebetalarna omkring 26 miljarder kronor. Det motsvarar tre normalstora regioners årsbudget inklusive länstrafiken.
PCR-testerna utgör själva grundbulten i definitionen av covid-19 som en pandemi. Men om det stämmer att PCR-testerna är odugliga som metod för att konstatera infektion med covid-19 faller hela berättelsen om den smittsamma och farliga pandemin. Det var just detta som FHM varnade för i sin vägledning den 21 juli 2020. Men den svenska regeringen lyssnade inte på FHM, utan lydde diktaten från WHO. Detta är desto mer anmärkningsvärt eftersom regeringens representanter på presskonferenserna som sändes i SVT ständigt återkom till att de förlitade sig på FHM och att alla restriktioner och åtgärder skedde på grundval av FHM:s expertis. Värst drabbades de äldsta medborgarna, ”de svaga och sköra”, som man sade sig vilja värna särskilt om.
Frågorna är många. Varför lyssnade inte redaktionen för Eurosurveillance på den framförda kritiken? Varför fick den felaktiga artikeln stå kvar? Varför protesterade inte tjänstemännen på FHM när regeringens representanter körde över dem? Varför följde inte vårdpersonalen ute i regionerna FHM:s vägledning? Var skälet de rikliga bidrag som betalades ut av regeringen och som finansierades av skattebetalarna? Det är hög tid att bryta tystnaden kring det som måste ses som det största medicinska och politiska bedrägeriet i mänsklighetens historia.
Margareta Skantze
Pensionerad producent
Sveriges Radio
