Mina föräldrars gräl var som en dålig film som jag var tvungen att titta på varje dag. Min far slog min mor när han blev full. Att se detta ständigt pågående våld i hemmet från ung ålder traumatiserade mig. Till sist definierades min existens av elände och återkommande självmordstankar. 

Jag sprang till skogs, mitt ansikte var blött av tårar och jag ville bara dö. Jag satt darrande under ett träd i den kalla natten. Jag kan fortfarande komma ihåg det smärtfulla ljudet av mina snyftningar, som om jag skulle bli kvävd, eller att mitt hjärta skulle brista.

Precis när jag tänkte på hur gränsen mellan liv och död bara var en skiljelinje som jag lätt kunde korsa hörde jag min mors röst kalla på mig. "Min son, snälla, kom hem!" ropade hon.

Hennes röst förmedlade en kraft om att härda ut trots att livet var fyllt av så mycket smärta, missbruk och förnedring. Mitt hjärta gjorde lika ont som om tusentals knivar hade genomborrat det.

Jag hade sprungit ut ur huset eftersom min far hade slagit och förbannat min mor ännu en gång. Jag var bara ett barn i grundskoleåldern men hade redan upplevt en livstid av bitter strid mellan mina föräldrar. Det var en återkommande daglig syn och även min fars våldsamma misshandel av min mor.

Min far hade ett eldfängt temperament och dåligt uppförande, och det skrattades sällan i min familj. Det som traumatiserade mig mest var när han slog min mor, vilket hände varje gång han blev full.

Jag återvände hem den natten men inget förändrades.

Från att ha varit ett deprimerat barn och tonåring växte jag upp till en ung man som drogs till alla slags utlevelser, bland annat till att dricka för mycket, som min far. Men jag hade lyckan att så småningom finna den största skatten i världen som helt förändrade mitt liv och som gav mig glädje och livsmening.

Jag berättar min historia i hopp om att det kan hjälpa andra ungdomar som kan gå ner sig i mörkret. Jag hoppas att min historia kan hjälpa dem att hitta sin väg ut.

Krossad av depressionen

Jag föddes i en fattig by i början av 1990-talet. Det var fattigt, men grönt och vackert. Överallt växte bambu, och hängmattans knarrande när den svängde fram och tillbaka under sommareftermiddagarna var en fröjd att höra.

Den stora kontrasten reflekterades också i mitt liv under mina första år.

Den glada sidan bestod av en barndom på landsbygden som var enkel, lugn och utan stress. Jag var ett tyst och lydigt barn, och även om jag var tvungen att arbeta hårt för att hjälpa min mor på fälten så brydde jag mig inte och var glad över att få göra vilket arbete som helst som jag kunde utföra. På grund av detta så var jag också mina lärares favorit.

Den inte-så-lugna-sidan bestod av att jag blev mobbad på grund av min mjuka och stillsamma personlighet. Ofta blev jag till och med attackerad och krävd på pengar, trots att de visste att jag inte hade några.

Mina föräldrars dagliga gräl och den ständigt pågående misshandeln i hemmet som jag bevittnade var väldigt plågsam. Jag blev helt förstörd av rädsla och deprimerad närhelst det hände, och kände mig generad och skämdes även om jag gjorde mitt bästa för att dölja det genom att visa upp ett kallt och känslolöst ansikte.

Jag kände mig helt ensam. I stället för att ha drömmar eller ambitioner som andra barn blev mitt hjärta och min själ fylld av vrede och avsky för världen.

Dubbelliv

Den inre plågan som mina familjeförhållanden skapat blev allt större allt eftersom jag blev äldre, och detta påverkade mina studier. Efter att ha börjat i gymnasiet blev känslan av elände som jag bar på inom mig gradvis allt starkare och självmordstankar dök ofta upp i mitt sinne.

Efter att ha tagit gymnasieexamen 2011 åkte jag till huvudstaden i hopp om att finna ett jobb och skapa mig ett bättre liv än vad min fattiga by kunde erbjuda, men det slutade med att jag blev förförd av stadslivets snabba tempo. Det förändrade mig till en helt annan person.

Jag färgade mitt hår. Jag drack och jag svor. Jag gick ut och festade. I storstaden var jag en tuff kille som inte var rädd för någon. Ilskan inom mig visade sig i ett rått temperament, och jag tyckte om att samlas med mina "kompisar" för att få till ett bra slagsmål. Jag hade ett strykjärn bredvid min säng så att jag snabbt skulle vara redo och med kort varsel kunna stödja mina vänner i ett slagsmål och klå upp folk.

Jag blev precis som den våldsamma och berusade mannen som var min far, och tog till mig de egenskaper som jag en gång så bittert hade avskytt.

Jag arbetade för att tjäna ihop pengar till min urspårade livsstil. Djupt inom mig hade jag fortfarande ändå ett stråk av anständighet; när jag återvände till min hemstad betedde jag mig som en respektabel människa.

I flera år levde jag detta dubbelliv.

Allvarlig händelse

Jag var alltför instabil för att kunna behålla samma arbete en längre tid, så jag gick från jobb till jobb. Det längsta jobbet jag hade var på en tvättfirma där mina medarbetare var vänliga människor och chefen en rättvis och rättrådig person.

Det var också där några oförglömliga händelser inträffade, bland annat en knivattack som kunde slutat med döden, vilket bidrog till att förändra mig och mitt beteende tills jag äntligen förändrade mitt liv till det bättre för gott.

Det var en trivial sak som ledde till knivskärningen, och som verkligen visade hur samhällets moralstandard har sjunkit; människor är inte längre så snälla och toleranta som förut. Jag själv var ett typiskt exempel.

Jag hade ett ilsket meningsutbyte med en av mina medarbetare bara för att han hade lånat min hjälm utan att fråga. Hårda ord utbyttes och vi slängde förolämpningar på varandra.

Min kollegas farbror arbetade som förare för tvättfirman och vi var vanligtvis vänner och hade en väldigt nära relation, men den natten när han sökte upp mig var han en annan person. Han tog plötsligt upp en skarp kniv och högg mot min mage. Som tur var knuffade en kollega mig åt sidan just då, och jag blev bara lätt skadad.

Det var en stor konflikt som ledde till att företagsledaren ingrep för att hjälpa oss att försonas. Konflikten löstes efter att jag bett om ursäkt.

Jag beklagade djupt mina hårda ord och brist på hänsyn till andra, eftersom det var min oförmåga att handskas med min ilska som hade lett till att min kollegas farbror pressades till en sådan våldsam handling. Normalt sett var han en bra och snäll man men jag gjorde honom nästan till en mördare.

"Detta är vad jag har letat efter"

Efter denna händelse var mina vilda dagar nästan över, då jag var på väg att hitta det som skulle förändra mig och få mig att upptäcka den sanna meningen med livet.

Sommaren 2015 kom min kusin från Taiwan till Vietnam för att ta hand om sin pappa som var på sjukhuset. Hon gav mig en bok vid namn Zhuan Falun och uppmuntrade mig att försöka göra mitt bästa för att läsa den så mycket som möjligt, eftersom det var en mycket värdefull bok.

Den traditionella kinesiska självförbättringsmetoden för sinne och kropp som kallas Falun Dafa, eller Falun Gong, har en huvudbok som heter Zhuan Falun där metodens lära förklaras. Falun Dafa lär människor hur man "kultiverar" sig själva, eller med andra ord, hur man förbättrar sin karaktär och hur man blir en bättre människa genom att följa principerna Sanning, Medkänsla och Tålamod. Metoden innehåller också en uppsättning enkla meditativa qigongövningar som hjälper till med att lugna sinnet och förbättra hälsan.

Ju mer jag läste Zhuan Falun, desto mer intresserad blev jag och desto högre lyfte min energi. Boken hjälpte mig också att bättre förstå lagen om orsak och verkan – de konsekvenser som väntar en person som gör dåliga saker i motsats till den ljusa framtid som väntar den som bidrar till det goda i världen.

Att läsa boken dagligen och regelbundet var det som stärkte min förmåga att motstå vardagliga frestelser och övervinna dåliga vanor. Det hjälpte mig att alltid vara uppmärksam på att skilja gott från ont.

Ju mer jag läste desto mer kom jag också att förstå varför det finns så mycket konflikt, smärta, sjukdom och illvilja i dagens samhälle. Jag förstår nu att det beror på att den moraliska standarden har sjunkit ner så mycket under de senaste decennierna. Förut följde folket mer upprätta traditioner och livet var enklare, människorna vänligare och mindre själviska.

Sanning, Medkänsla och Tålamod var som rent vatten som renade mitt sinne och kropp och hjälpte mig att ständigt förbättra min moraliska karaktär.

Med tiden övergav jag min destruktiva livsstil. Jag slutade dricka, svära och slåss. Jag slutade färga mitt hår som ett sätt att göra uppror mot det traditionella. Jag tog mitt arbete på allvar, visade att jag var en anställd att lita på och jag försökte inte längre hitta sätt att undvika arbete och ansvar. Precis det som jag hade lärt mig från Falun Dafa; att en person är ansvarig för alla handlingar som han eller hon gör.

Djupet i varje mening i Zhuan Falun berörde mig mycket, och jag sade till mig själv: "Detta är vad jag letat efter."

Utvecklar medkänslan

Närhelst jag åkte till den lokala Falun Dafa-träningsplatsen för att studera Zhuan Falun och för att göra övningarna tillsammans med andra utövare kunde jag känna ett barmhärtigt fält av medkänsla. Jag insåg gradvis att jag själv hade utvecklat en sådan medkänsla. Min kropp var full av energi och jag blev inte längre förkyld när vädret förändrades. Mina mag- och ryggsmärtor försvann också.

Förändringarna i mig utökades även till min familj, och båda mina föräldrar.

Min mor plågades hela tiden av sjukdom; kroniska sjukdomar och tillstånd som uppstått från årtionden av hårt arbete ute på fälten. När hon ringde mig en dag för att be mig ta henne till sjukhuset, vilket var en ganska stor ekonomisk börda för vår familj, insåg jag att det var en möjlighet att låta henne lära känna Falun Dafa och uppleva de fördelar som hade hjälpt mig så mycket. Jag hade sett många äldre utövare på träningsplatsen och lyssnat på deras berättelser om hur Falun Dafa hade hjälpt dem att förbättra sin hälsa, både fysiskt och mentalt.

Det var inte överraskande att även min mor upplevde mirakulösa förändringar efter att hon börjat läsa Zhuan Falun och göra de mjuka qigongövningarna och meditationen. Hennes dåliga aptit och sömnlöshet förbättrades också drastiskt.

Därefter vände vi vår uppmärksamhet till min far som i början hade försökt hindra min mor från att utöva Falun Dafa, då det var något nytt för honom. Men med tiden kom också han att lära känna metodens fördelar, eftersom han inte bara kunde se förbättringarna i min mors hälsa utan också förändringarna i mitt beteende och min inställning till honom.

Jag hade slutat bli arg på hur min far behandlade min mor. Jag försökte förstå honom istället för att som tidigare argumentera mot honom. Genom den medkänsla och det tålamod som min mor och jag utvecklade som en följd av att utöva Falun Dafa hjälpte vi min far att förstå vår metods godhet och varför den har spridit sig över hela världen.

"Principerna Sanning, Medkänsla och Tålamod är de grundläggande egenskaperna hos människor och hela världen behöver dessa principer", sade jag till min far.

Så frön av välvilja

Jag startade en Falun Dafa-träningsplats nära mitt hem så att fler i mitt område skulle kunna lära sig metoden och göra övningarna och studera Zhuan Falun tillsammans.

Min största önskan är att kunna hjälpa till med att så frön av ärlighet och vänlighet och låta fler människor få kännedom om Falun Dafa.

Jag lärde mig från Zhuan Falun att om du alltid behåller ett hjärta av välvilja och medkänsla så kommer du alltid att ha sinnesro. Om du alltid upprätthåller ett hjärta av tålamod och uthärdande så kommer strider och gräl inte längre störa ditt liv. Och om alla var ärliga och sanningsenliga så skulle lögner och falskhet inte ha någon plats i världen.

Principerna Sanning, Medkänsla och Tålamod är underbara och värdefulla värderingar för människor i alla åldrar. Jag vill särskilt berätta för dem som liksom jag är ungdomar, att det finns många unga utövare runtomkring mig och över hela världen som har gjort Falun Dafa-principerna och övningarna till en del av deras dagliga liv.

Genom att utöva Falun Dafa har jag funnit en frid och ett välbefinnande som kommer att stanna med mig för resten av mitt liv. Jag har fått självförtroende av att veta hur man ska leva på ett bra sätt och hur jag på egen hand kan klara av att överkomma livets utmaningar genom att använda mig av mina inre resurser.

Jag hoppas att min historia kan hjälpa andra att upptäcka den sanna glädjen och meningen med livet.

(Alla bilder i artikeln är författarens privata om inte annat anges.)