Medierna har släppt en del av sin granskande roll. Symbiosen är stark mellan politik och medier. Budskapen som förs fram är politiska, fokuset på klimatfrågan är tydligt. Sverige ska ta täten i klimatfrågan och landet ska bli fossilfritt. Granskningen är ringa när det gäller allt från vindkraftens effekter på miljön till den gröna industrialiseringen.

Medierna har på olika områden lämnat granskningen och ägnar sig i stället åt politisk kampanjjournalistik. Ledarsidornas retorik och uppdrag har i flera medier flyttat in på nyhetsplats. Ledarskribenter har fått en ställning som partiernas sakkunniga som rycker in i debatter när partiledarna sagt sitt. Upplägget är alltid detsamma, med skribenter från partier som försvarar partiets linje i olika sakfrågor. Någon enstaka gång finns en debattör som bryter mönstret. Det är så förutsägbart, så tråkigt och nästan aldrig utvecklande och analyserande. I valrörelsen var det politikerna som satte agendan, inte journalisterna.  

Hur kunde det hända att medierna släppte sin granskande roll som tredje statsmakt och varför blev de politiserade? Jag ser några förklaringar: