De nya alternativmedierna kan vara en viktig väg till ökad kunskap utan de politiskt korrekta skygglappar som de etablerade medierna hindras av. Det finns dock utrymme för konkreta förbättringar, vilket skulle kunna stärka dessa mediesatsningars ställning ytterligare. Bland annat fokus på konstruktiv debatt framför gnäll. Det anser civilekonomen Lars Bernhoff.

Det som ofta kallas alternativmedia har etablerat sig som de nya nätmedierna och kan bygga vidare på en styrkeposition som innebär ärlighet inför besökarna. Mycket återstår dock innan de nya medierna får den position som de förtjänar.

De nya nätmedierna, inklusive bloggvärlden och andra fristående icke statligt subventionerade medier, har belyst problemen på ett kunnigt sätt. De beskriver observationer från allehanda grupper med perspektiv som måste finnas för att väl fungerande lösningar ska kunna genomföras.

Med en sådan meritlista har de nya medierna, ofta utan politiskt korrekta skygglappar, tagit upp rätt problem i god tid innan alla misslyckanden blivit uppenbara. Det skapar trovärdighet, men trots det får de nya medierna inte tillräcklig uppmärksamhet i bredare kretsar.

Nu gäller det alltså att positionera sig rätt och hjälpa varandra. Genom att identifiera välgrundade alternativa perspektiv kan de få tillräcklig acceptans för att kunna åberopas i public service och även övriga massmedier.

Det är genom att skapa ökad positiv uppmärksamhet som det går att locka fler till att söka information från de nya medierna. Fler läsare/tittare/lyssnare behöver hämtas från dem som enbart sökt sig till traditionella medier.

Det är därför hög tid att ta hem poängen av att det är majoriteten av ”alternativmedier” som gått emot PK-ismen i de frågor som nu är stora samhällsproblem.

Först gäller att hitta rätt målsättning. Här finns enligt mig en nyckelmening i Wikis definition av ”alternativmedia” som kan vara bra som ledstjärna.

”Alternativa medier är medier som som ger annan information än traditionella medier, som ofta är synonyma med massmedia … I slutändan är den alternativa kommunikationens roll pedagogisk. Mottagaren måste lära sig icke-passivitet och genom denna förändring i beteende gentemot massmedia måste de utvecklas mot mer ärlighet, pluralism och balans.

Här är några förslag som kan bli till en del av en positiv förändring för att stärka de nya medierna.

• Public service får för lite mothugg när de uppenbart missbrukar sin ställning. Till exempel ansåg sig SVT:s Agenda kunna avspisa riksdagsledamoten Elsa Widding som klimataktivist och förbehålla sig rätten att klippa i en intervju som därmed kunde leda till att Widdings åsikter förvreds. Widding ställde därför inte upp på intervjun.

• De nya medierna bör ha egna plattformar, då de utsätts för avstängningar och hot när de använder någon av de stora sociala plattformarna där internationella ekonomiska intressen påverkar den yttrandefrihet som vi anser bör vara eftersträvansvärd. Morgan Johansson signerade ”osynliga avtal” med till exempel Facebook och Google.

• Samordna nya medier för att kunna tala med en röst när det gäller branschpåverkande frågor som till exempel överdrivna påståenden om övertramp av godtyckliga regler för yttrandefrihet. Det är skrämmande när internationella plattformar som till exempel Youtube och Facebook kan ödelägga en publicistisk verksamhet.

• Referera till andra kollegor hellre än till etablerade medier när så är möjligt.

• Svag ekonomi är typisk för nästan alla inom nya medier. Inga statliga bidrag, begränsat intresse från annonsörer än så länge. Erfarenheten visar att endast ett par procent av läsarna donerar när det är gratis. Här finns en tydlig men svår förbättringspotential.

• Sluta skriva om enbart problem. Det är lösningarna som är intressanta. Att ta sig från initierat gnäll till konstruktiva förslag är vägvinnande. De nya medierna kan öppna för intressanta samtal och konstruktiv debatt, något som etablerade gammelmedier bevisligen inte har lyckats tillräckligt bra med.

Sluta skriva om enbart problem. Det är lösningarna som är intressanta.

Min slutsats är att de nya mediernas utmaning inte främst är konkurrens med andra nya medier utan ligger i att bli intressanta för en större publik. Majoriteten av svenskarna fortsätter att förlita sig på etablerade gammelmedia eller public service.

Om publicister inom de nya medierna förenar sig kan de göra mycket mer för att locka fler besökare till sina respektive plattformar. Ett ökande antal svenskar borde vara intresserade av detta. De nya medierna har ofta varit ensamma om att lyfta fram obalanser och felaktigheter långt före de medier som har statliga bidrag för att vara upplysande i demokratiskt viktiga ämnen.

Det behövs höjd kunskap hos väljarkåren för att vi ska få politiker som tänker och agerar långsiktigt för Sveriges framtid. Alla misstag inom energipolitiken är de senaste exemplen med skrämmande facit som dessutom syns direkt i våra plånböcker. Det är dyrt på många sätt när etablerade medier inte klarar sin roll. Då får okunniga politiker fritt spelrum i stället för dem som har kunskap men som tystas ner när konsekvensanalyser saknas.

Lars Bernhoff - civilekonom, MBA, Medlem i Medborgarperspektiv.se