När jag läser om det förflutna slås jag av att vissa sorters människor som var berömda och framstående i tidigare epoker är så sällsynta att se numera. Teorier har framförts om att många av historiens genier skulle ha diagnostiserats och behandlats i dag.

Beethoven hade kanske mått bättre och klarat av sina sociala relationer, men han hade aldrig skrivit den musik som fortfarande 200 år senare låter som signaler från en avlägsen, obegripligt mycket mer avancerad framtid.

Jag läser en bok om de två män som under tidigt 1800-tal gjorde genombrott i att förstå fornegyptiska hieroglyfer via den så kallade Rosettestenen. En av dem, Thomas Young (1773–1829), var läkare och gjorde upptäckter om ögats lins, men han forskade även om ljusets vågnatur, hållfasthetslära, harmonilära och höll vid sidan om på med egyptologi och språkforskning som skulle visa sig bli revolutionerande. Det är inte så länge sedan Young levde, men det är i dag otänkbart att någon skulle kunna göra sådana betydande upptäckter inom så vitt skilda fält.