Under våren kommer intervjuer med kända och okända kulturpersoner publiceras. Det är intressanta och spännande samtal om konstens och kulturens möjligheter, utmaningar och sprängkraft. Historiska tillbakablickar skapar perspektiv på samtiden och en språngbräda för framtiden. I den här artikeln möter vi dirigent Maria Eklund.

Maria Eklund är en av de sällsynta människor som har en både karismatisk och ödmjuk framtoning. Med rysk elegans och svensk modesti möter hon mig en vinterdag i Stockholm. Det kommer bli ett samtal om ryskt påbrå, klassisk musik och kvinnors plats på pulten.

Uppvuxen i Moskva i en intellektuell familj och med en farmor som var konsertpianist blev musiken tidigt en del av Marias liv. Pianostudier ledde vidare till kördirigering och musikutbildning i dåvarande Sovjetunion. Genom giftermål med en svensk man kom hon till Sverige och fortsatte med studier i orkester och kördirigering vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Under åren har det också blivit master classes för prominenta dirigenter och kompositörer. Nu är hon en internationellt erkänd dirigent som blir inbjuden till scener och konserthus runt om i världen.

Det har varit en både inre och yttre resa för Maria, en resa som inneburit stora förändringar – inte bara genom kommunismens fall i Sovjet, utan även genom hennes möte med en ny kultur i Sverige.

– Jag levde i en diktatur. När systemet reformerades under Perestrojkan, öppnades dörrarna och de gamla lärarnas kunskap blev fri och tillgänglig. Det var som att andas frisk luft. När jag kom till Sverige upplevde jag både språkliga och kulturella skillnader, bland annat ansågs opera och balett som finkultur, så hade det inte varit i mitt hemland. Där var den klassiska scenkonsten populär och lättillgänglig, berättar Maria.

Vad har då klassisk musik och scenkonst för roll i det samtida samhället?

– För att kunna förstå samtiden bör vi ta hänsyn till det historiska arvet. När skapades olika verk, vilka var beställarna och konsumenterna? Den västerländska konstmusiken började med den gregorianska sången och kyrkan som beställare. Idag är det konserthus- och orkesterchefer som fattar beslut, tidigare var det aristokrater och kungar. Det var mindre fritt förut, men det skapades många tidlösa mästerverk som framförs än idag. Nuförtiden är det svårt att urskilja vad som kommer att leva vidare av det som produceras.

– Musiken har alltid haft samma funktion att ifrågasätta och undersöka de existentiella och allmänmänskliga frågorna som går bortom nationalitet och andra former av tillhörighet.

– Det religiösa är inbyggt i livet utan att man förstår det. Man följer traditioner som är religiösa, som exempelvis jul och midsommar, men tänker kanske inte på var de kommer ifrån, men de är inbyggda i livet på ett väldigt djupt sätt. Det kan ta sig andra uttryck, som att man uppmärksammar speciella högtider under året med att äta vissa maträtter.

Som dirigent interagerar Maria med musiker och kommunicerar med publiken genom tonspråket. Det är ett ansvarsfullt och prestigefullt arbete som kräver fokusering och stora musikaliska kunskaper. I branschen arbetar många som frilans och konkurrensen om arbetstillfällena hård.  Hur ser hon själv på de möjligheter och ansvar som musikern och scenkonstnären har?

– Jag tror att konstnärer tar det personliga ansvaret, men att det är viktigt att sätta en gräns så att det inte går ut över det personliga välmåendet. Artisten är ofta oskyddad gentemot systemet och arbetsgivaren, och beroende av andras åsikter.

– På ett sätt säljer man sig själv och sina känslor, och det är jättejobbigt. Att stå på scen och bli bedömd, hur många kan förstå hur det egentligen är?

Trots den utsatthet som Maria beskriver var hon den första kvinnan som dirigerade vid den prestigefulla Bolsjojteatern i Moskva, och banade därigenom väg för kvinnliga dirigenter i den tidigare helt mansdominerade yrkeskategorin vid kulturinstitutionen.

Förutom att arbeta vid historiska operahus har Maria arbetat i många andra sammanhang, och det är intressant att ta del av hennes tankar om de klassiska konstarterna som bärare av historia och deras långa utvecklingscykel.

– I Europa har vi kulturella och musikaliska skatter från bl.a. Italien, Frankrike, Tyskland och Österrike. De har tidlösa och sakrala värden som är levande än idag. Det sakrala tillhör den europeiska urkulturen oavsett religion, och har utvecklats vidare från Bach till Mahler. Det är viktigt att behålla kulturarvet, så att vi vet var vi kommer ifrån och vårt ursprung.

– Tidigare gavs inte möjlighet för den enkla människan att njuta av exempelvis Mozarts musik. Vid tidpunkten för Beethoven fick fler människor genom borgarklassens musikintresse och allmänna konsertlokaler möjlighet att gå på konsert, och med Wagner nådde musiken ännu fler för att åter minska under 1900-talet. Konstmusiken minskade i popularitet för att formen blev mindre tydlig. Det har nu varit hundra år av formotydlighet och många är trötta på det. Vart vi är på väg kan jag inte svara på för jag är inte kompositör.

Maria är med i föreningen och dirigentnätverket KUPP! – Kvinnor upp på pulten! Syftet med verksamheten är att stötta och synliggöra svenska kvinnliga dirigenter, och verka för att dessa regelbundet ska få professionella dirigentuppdrag. Vikten av mångfald inom dirigentyrket och musikvärlden är stor, men kommersiella krafter gör sig alltid påminda.

– Idag är det lätt att vi följer de snabba trenderna, men man kan ju göra både och. Behåll det historiska kulturarvet medan trender kommer och går.

Jag undrar vilket värde har skolning och kultivering mitt bland snabbt växlande trender i samhället och musiklivet?

– Skolning och utbildning skapar en medvetenhet som ger större möjligheter att jämföra och fatta beslut utifrån andra perspektiv. Genom att ha möjlighet att se bakåt i historien och dra egna slutsatser, kan nya synsätt skapas. Det som skiljer oss från ursprungsmänniskan är utbildning, att vara konstnärligt skapande och förmågan att känna medkänsla.

– Andliga frågor blir färre och färre, därför att masskulturen har tagit över. Det är svårt att konkurrera med något som ger omedelbar njutning, och som inte tar så mycket tid och som inte kräver förberedelse och utbildning. Det behövs vissa kunskaper och erfarenheter för att kunna uppleva olika reaktioner och känslor, och utveckla det subtila, vilket kan vara jobbigt att skaffa.

Att Maria är engagerad när hon pratar märks tydligt, och att hon vill sätta musiken och scenkonsten i ett större perspektiv och i en kontext som rör alla.

– Det är viktigt att låta politikerna ta sitt ansvar och låta unga få utöva olika konstformer, alla ska erbjudas utbildning och valmöjlighet. Kanske verkar det lättare för politiker att styra en okunnig och obildad befolkning, samtidigt som enkla svar på svåra frågor produceras. Konstnärer däremot kommer med svåra frågor som kräver jobb med sig själv, arbetssamma processer och förändringar.

– Det pratas ofta om kvalitet, men räcker det med bara kvalitet om syftet är att underhålla? Det är kanske syftet som kommer inifrån konstnären som spelar den största rollen, säger Maria Eklund.