När vi ser på världen idag ser vi en värld full av problem, tumult och en ökande hysteri och panik som hotar att rasa bortom kontroll. Det verkar som att vi är offer för krafter som inte kan kontrolleras. I väst är kanske KKP-viruset (kinesiska kommunistpartiet, KKP), känt som det nya coronaviruset, ett överlägset exempel, även om vi också skulle kunna nämna den globala uppvärmningen, katastrofala naturfenomen eller till och med våra egna krig som aldrig verkar ta slut.

De flesta av oss har aldrig sett eller upplevt någonting som den här pandemin. De flesta som kämpade i eller upplevde andra världskriget har gått bort nu.

Men självklart hade vi väntat oss det här, hade vi inte? Vi har gått igenom det här förut, eller hur? Digerdöden på 1300-talet var en särskilt svår epidemi. Det uppskattas att den dödade över 30 procent av den europeiska befolkningen och att det tog över 200 år innan befolkningsmängden i Europa var återhämtad.

Dessutom, och ironiskt nog, tror man att digerdöden (mest troligt från Kina) kom till Europa via Italien. Idag ser det ut som att även KKP-viruset startade sin attack mot Europa i Italien.

Kanske hade det varit en liten tröst för de som dog i digerdöden att veta att det ur deras död kom en rätt stor fördel för det moderna samhället, eftersom det var digerdöden som obevekligen ledde till bortgången av de feodala hierarkierna som hade regerat i Europa under lång tid.

Sanning att säga så var det så ont om arbetare att de nästan kunde säga sitt pris och gå vart som helst för att arbeta. Rörlighet och kommunikation ökade enormt. Och på det viset tog en ny samhällsform form – protokapitalismen, och adelns grepp om makten började försvagas.

Förfalskare: då och nu

Men det är ur ett långt perspektiv; det vi verkligen behöver nu är hopp, verkligt hopp. Det är intressant att ett av de många straffen som delas ut till de dömda och demoraliserade i Dantes ”Den gudomliga komedin” är en otäck och avskyvärd sjukdom som aldrig läker.

Dante möter de här offren i sång 29 av ”Helvetet” (fritt översatt från engelska):

"Så steg för steg vi gick, utan att yttra ett ljud,

För att se och höra de sjuka själarna i sina våndor,

Som inte kunde lyfta sina kroppar från marken"

Och deras brott? De är alla förfalskare, alkemister av den ena eller den andra sorten, som ledde sina medmänniskor att hoppas att de kunde förvandla vanliga metaller till guld.

På ett lustigt sätt, är inte det här en spegling av vår moderna värld? Visst har vi en avskyvärd sjukdom som äter upp våra lungor, men är det inte också ett särdrag för vår tid att vi på varje nivå försöker förvandla vanlig metall till guld? Regeringar trycker pengar via quantitative easing/med stor lätthet och det vimlar av kryptovalutor som utlovar gratis pengar för de som investerar. Det verkliga sparandet däremot – det som traditionellt sågs som sunt förnuft – bekämpas aktivt med absurt låga och onormala räntor. Som Bill Bonner sade så nyligen som i januari i år ”En enorm kris – orsakad av låtsaspengar och låtsastänkande – är på väg”. Låtsastänkande också? Som alkemisterna i Dante?

Det är ditt val

Så vi står inför en enorm kris. Men om Dante kan beskriva helvetet i detalj kanske han också kan ge oss hopp i form av hur vi tänker om och föreställer oss det här dramat. Utgångspunkten är den här: i hela ”Den gudomliga komedin” finns en grundsats som även är en nyckelprincip i det västerländska tankesättet fram till, kanske, 1900-talet, nämligen den fria viljan.

Den fria viljan innebär att människor kan ändra sig; vad de tror på, deras attityd, deras tankar, känslor, val, och även deras beslut. Poängen med Dantes helvete är inte att det är en plats där Gud – den store Mannen i himlen, som det var – öser straff över människor för större eller mindre övertramp av någon kod de borde eller inte borde följa. Istället är helvetet den plats där människor får vad de vill ha.

Som Dorothy L Sayers (som översatt eposet) uttryckte det: ”Helvetet är njutningen av ens eget sätt för evigt.” På ett sätt är det innebörden av den gamla sången av Frank Sinatra ”I did it MY way” (jag gjorde det på mitt sätt). Inte på Guds sätt, inte på Jesus sätt, inte enligt den åttafaldiga buddistiska vägen, och inte på daolärans sätt – inte på de gamla mästarnas sätt med deras fokus på kärlek, medkänsla, vänskap, och varandra. Nej, utan på MITT sätt: det till fullo själviska sättet.

Och här är konsekvensen av det: det vi hittar i helvetet är oförmågan hos alla dess invånare att gå bortom solipsism (ingenting utanför jaget och dess förnimmelse existerar, övers anm). Med andra ord kan de inte kommunicera med annat än vad som verkar vara repetitiva monologer inom dem själva. Jag tvekar att säga ”dialog” inom dem själva, eftersom de nu har förlorat själen som man har en dialog med. Deras situation är exakt som den hos en drogmissbrukare (eller vilken missbrukare som helst): det går inte att resonera med dem eftersom de har förlorat sin vilja, sin fria vilja. De har gett bort den, vilket är vad som menas med att förlora sin själ.

Sett ur den här vinkeln är de fångade och isolerade. Isolerade? Det ordet, som vi nu tillämpar ifråga om KKP-viruset när vi alla börjar isolera oss själva för att undvika att smittas av varandra! Det låter som helvetet: var och en fångade med sig själva för alltid.

En väg bortom själviskhet

Men så klart visar oss ”Den gudomliga komedin” en väg ut ur helvetet, precis som i det här livet där till och med missbrukare kan återta sin fria vilja och gå in i den ljusa världen. Vilket är då det första steget för att gå från helvetet, åtminstone till skärselden där det finns hopp?

Först måste man uppmärksamma och acceptera problemet, det verkliga problemet. Och det verkliga problemet är alltid JAG: jag är problemet; det vill säga, inte andra människor eller andra raser, inte tjänstemän, och inte regeringar. Nej, jag orsakar också problem och nu erkänner jag det. Jag behöver lämna de sätt jag är van vid för ett nytt och bättre sätt.

För det andra, när jag går ifrån att berättiga mig själv, så når jag också ut till andra; min egen existens är inte bara beroende av andra utan är också för andra. Vi är en gemenskap, och vi behöver se efter varandra. Det här är någonting som blir mycket uppenbart i Dantes skärseld. Medan det verkar som att alla verkar skylla på alla andra i helvetet, och förneka allt personligt ansvar, så får alla genomgå smärta i skärselden, för att ge varandra erkännande och för att uppmuntra varandra.

Skärselden tar oss inte raka vägen till paradiset, men det är en mycket bra start. Vi har påbörjat resan. Så även om vi kanske isolerar oss själva just nu, så behöver vi se till vårt eget ansvar, använda vår fria vilja för att bidra till en positiv förändring, och använda den teknologi vi har för att nå andra och stötta dem. På det här viset kan vi bryta igenom helvetets fångenskap – den plats där vi inte vill vara – och undvika att vara offer för krafter bortom vår kontroll.

Epoch Times kallar det nya coronaviruset, som orsakar sjukdomen covid-19, för KKP-viruset eftersom det kinesiska kommunistpartiets mörkning och dåliga hantering har lett till att viruset har spridits över hela Kina och orsakat en global pandemi.

James Sale är engelsk affärsman, vars företag Motivational Maps Ltd verkar i 14 länder. Han har skrivit över 40 böcker om management och utbildning. Som diktare har han vunnit första pris i The Society of Classical Poets tävling 2017.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.