Så länge vi vet har människan dansat. Dansen har varit en del av livet och kom till uttryck genom riter, ceremonier och fester. Den har varit ett medium för att nå större medvetenhet om tillvaron.

Gräset var svalt under fötterna men hettan från elden värmde. Brasan var en symbol för det liv som tog och gav i ett evigt kretslopp. Trummans stadiga rytm blandades med eldens fräsande och sprakande. Emellanåt hördes flöjtens melodi, likt en vind som svepte fram och tillbaka. Fötternas stampande började långsamt. Takten ökade och dansen blev mer intensiv. Dansarna stod vända mot elden och värmen utifrån och inifrån gjorde att svetten bröt fram. Ändå fortsatte dansarna med vilda snurrar och hopp. Några slöt ögonen inåt mot ett annat seende. Medvetandet bundet till den synliga verkligheten luckrades upp och andra världar började skönjas. Naturen omslöt kropparna som rörde sig i egen rymd men i samma rum. Extatisk energi och sällsamma upplevelser genomströmmade dansarna. Dansen och musiken blev till en bro som förde dansarna över till andra sidan – till det som var bortom människovärlden.