I går lät DN publicera ett stycke propaganda för världens största och värsta diktaturregim. Inte riktigt i linje med tidningens självbild, kanske, men inte heller första gången Kinesiska kommunistpartiet använder sig av den här metoden.
Att Kinas ambassadör i Sverige, Gui Congyou, skriver en debattartikel just nu, med ett budskap om samförstånd mellan Sverige och Kina är ingen tillfällighet. Givetvis nämner han inte med ett ord de kontroverser som saken egentligen gäller, nämligen främst turerna kring den fängslade förläggaren Gui Minhai. Så jobbar inte den kinesiska regimen.
I stället är artikeln ett typiskt stycke kinesisk kommunistpartifluff vars egentliga mening jag nu ska sammanfatta åt er: Sitt i båten, Sverige. Ni vill väl inte göra er osams med den nya supermakten?
Det är egentligen inget anmärkningsvärt med artikeln. Man kan konstatera att de tjänstemän som hjälper till med att formulera en sådan här text tänkt för svensk offentlighet har blivit rätt slipade. Tonen är väl avvägd, till och med ett svenskvänligt buzzword som ”mångfald” slinker in, givetvis helt utan sammanhang och definition. Större delen av innehållet är ekonomiska data, för att hålla fokus på det viktiga: Ni har inte råd att inte göra som vi vill.
Propaganda
Självklart skulle man kunna gå in i detalj och bemöta diverse påståenden i artikeln, men det är rätt irrelevant. Artikeln är inte gjord för att bemötas. Det är absolut inget inlägg i någon ”debatt” (varför det är rätt bisarrt att den ligger under den rubriken). Det är ett enkelt meddelande från Kinesiska kommunistpartiet direkt till svenska folket, vars upplägg är taget direkt ur enhetsfrontens formulär 1A.
Visst, det är lite pikant att en totalitär regim som mördat tiotals miljoner av sin befolkning i närtid, och som förvandlat delar av sin egen läkarkår till mördare som slaktar människor och säljer deras organ säger sig ha ”samma målsättning och samma värderingar [som västerlandet]: att förse de egna medborgarna med välfärd.” Och det vore intressant att höra mer om Kinesiska kommunistpartiets definition på ”bättre” i meningen ”Vi menar att Kina kommer att bli bättre endast under förutsättning att också världen blir bättre.” Men det här är som sagt inte debatt, eller ens information i vanlig mening. Sådant ägnar sig inte Kinesiska kommunistpartiet åt.
Och eftersom de tar sig rätten att fritt definiera några av det offentliga samtalets (kan man tycka) mest grundläggande ord som ”sanning” och ”fakta” är specifika formuleringar egentligen irrelevanta. Inga ord i den här artikeln kan förväntas betyda det som du tror att de betyder. Det här totala underminerandet av all normal mänsklig kommunikation är en integrerad del av kommunistisk härskarteknik.
Gui Congyu själv har gjort ett visst avtryck sedan han tillträdde som ambassadör. Han har rätt tydligt signalerat att han är av ett klart hårdförare slag än sin företrädare, och drar sig inte för att till exempel dränka ut lagliga demonstrationer på svensk mark med propagandamusik. Det här är nog inte det sista vi ser eller hör av Gui i svensk offentlighet.
Tveksam tajming
Vad ska man säga om DN:s publicering, då? Tja, det är som sagt inte första gången en stor, svensk dagstidning gör sig till taltratt för Kinesiska kommunistpartiet. Det är inte heller någon debatt som är värd att föra, eftersom det enkelt kan rullas fram högstämda resonemang om att alla har rätt att föra fram sitt budskap, och sedan fastnar man där. Kaninhålet man måste ner i när man ska försöka förklara hur Kinas utlandspropaganda fungerar är för djupt för många svenskar, som hellre tar tag i en bekväm, stadig floskel om mångfald och yttrandefrihet, och låtsas att det är något som hålls högt i Sverige.
Om DN gjort sig kända för att vara en stenhård förespråkare för ovillkorlig yttrandefrihet, att alla röster verkligen ska höras, och kamp mot deplattformering och misskreditering av meningsmotståndare hade jag till och med kunnat acceptera ett yttrandefrihetsargument. Som den urspårade advokaten i ”Fear and Loathing in Las Vegas”, spelad av Benicio del Toro, säger: ”Even a goddamn werewolf is entitled to legal counsel”. Nu är det ju inte riktigt så DN agerat på senare tid, men det är ett separat ämne.
Lite mindre hade publiceringen kanske också stuckit i ögonen om den inte även sammanföll med en stor pop-up-reklamkampanj på DN:s hemsida om ett maratonlopp i Kina. Skulle DN bli första svenska tidning att inleda nyhetssamarbete med kinesiska regimmedier, av det slag som deras stora idoler i New York Times och Washington Post redan gjort, blir jag inte det minsta förvånad.
