Stormen kring de kinesiska turisterna som kastades ut från ett hotell i Stockholm har väckt uppmärksamhet, och säkerligen förundran hos många. Vad man bör känna till är att den kinesiska regimen ägnar sig åt konstant psykologisk krigföring mot hela världen, och kanske mest av allt mot sitt eget folk.
Detaljerna kring själva händelsen är egentligen mindre intressant för denna texts poäng, men den har förtjänstfullt undersökts av bland annat den viktige Kinabevakaren Jojje Olsson och Aftonbladet. Kontexten är dock värd att notera: Sverige befinner sig i en känslig förhandling med Kina kring den fängslade bokförläggaren Gui Minhai, och man har dessutom haft fräckheten att nyligen ta emot Dalai Lama i landet, något som ju alltid leder till våldsamma reaktioner från Kinas kommunistiska diktaturregim.
Dessutom har den nye kinesiske ambassadören i Stockholm, Gui Congyou också trappat upp propagandaarbetet mot Sverige, med en lång rad lögner, attacker och svartmålningar, något som även det uppmärksammats av Jojje Olsson. Att detta sker trots att regeringen Löfven hållit en extremt låg svansföring mot Kinesiska kommunistpartiet är i och för sig intressant, men troligen handlar det om ett offensivt snarare än ett defensivt arbete: Kinesiska kommunistpartiet känner helt enkelt att man har för få tillskyndare i Sverige, som kan hjälpa till att få svenskarna att se Kina mer som kommunistregimen vill att vi ska se det.
Stormen kring hotellincidenten är inte heller den enda märkliga historien de senaste dagarna. Kommunistpartiets tabloid Global Times publicerade den 9 september en artikel baserad på ett uttalande där Kinas ambassad tillbakavisade anklagelser om att Kina skulle ha lagt sig i det svenska valet. Kinaexperter på twitter kliade sig i huvudet, eftersom ingen kunde hitta något belägg för att några medier eller politiker, eller egentligen någon överhuvudtaget, anklagat Kina för något dylikt.
Det är föga troligt att hotellincidenten – som ju för övrigt inträffade redan 2 september och först under förra veckan blåstes upp – var orkestrerad. Att den nu utnyttjas i den pågående propagandaoffensiven mot Sverige är dock helt uppenbart.
Troligen är den delvis riktad mot den egna befolkningen – Kinesiska kommunistpartiet har en mycket lång historia av att utnyttja händelser för att blåsa upp nationalistiskt hat mot andra länder och grupper. I Kina styr staten helt och hållet vilka nyheter som rapporteras, och man har en armé av statsanställda internettroll som driver önskvärda narrativ vidare på sociala medier. Så bara det faktum att den här incidenten alls diskuteras på sociala medier i Kina är ett bevis på att kommunistregimen vill att den ska diskuteras – annars hade den genast stängts ner. Många kineser har reagerat med löje på händelsen, men andra har upprörts.
Just vinkeln att den svenska polisen skulle ha ”torterat” de stackars kinesiska åldringarna är säkert också tänkt som specifik motammunition mot anklagelser om hur Kinas regim behandlar till exempel Gui Minhai. Att försöka försvara sina egna enorma och konstanta människorättsbrott med att peka på enstaka incidenter i andra länder är något Kinesiska kommunistpartiet gjort länge och ofta.
Återigen är den här bilden av att Sverige skulle vara lika god kålsupare som världens kanske mest hänsynslösa och blodbesudlade diktatur genom tiderna så klart ingenting som de flesta svenskar skulle köpa, men det är inte heller den kinesiska regimens huvudsyfte.
Alla som sett företrädare för det kinesiska utrikesdepartementet uttala sig vet att de pratar som om de befann sig i ett parallellt universum. Det går inte att nödvändigtvis ens enas om färgen på ett vitt papper med den kinesiska regimens företrädare, eftersom Kinesiska kommunistpartiet har en helt egen definition av ”fakta”, som i princip går ut på att fakta är det som stödjer Kinesiska kommunistpartiets intressen.
Det som på ytan kan framstå som ett extremt grovhugget sätt att i öppen dager förvränga verkligheten är i själva verket bara en av de många kommunistiska härskartekniker som partiet alltid tillämpat. Och de som fått lida överlägset mest av det här är så klart det kinesiska folket.
Men man verkar också på betydligt mer subtila sätt. Bara för att Kinesiska kommunistpartiet är en kriminell sekt, uppbyggd kring en massmordsideologi, innebär det inte att det består av dumbommar. Partiet har ett mycket långsiktigt och brett perspektiv på hur det ska kunna dominera världen, och där spelar även ett litet land som Sverige sin begränsade roll. Att Kinas regim beter sig på ett sätt som vi utifrån våra politiska, sociala och etiska principer inte begriper innebär inte att den agerar irrationellt eller ens att det faktiskt är kontraproduktivt.
Vi bör se de här händelserna för vad de är – skott avfyrade i ett psykologiskt krig – och hålla ögonen lite extra på den kinesiska ambassaden i Stockholm framöver.
