Den här berättelsen handlar om ett stort stenblock som blev utvalt att bli en Buddha-staty. Att bli slagen, mejslad och karvad i är smärtsamt även för en sten.

För länge sedan i en stad i Kina byggde invånarna ett stort tempel. Efter en tids hårt arbete var templet färdigt men det saknades en staty av Buddha att tillbe. Invånarna bad en känd stenhuggare komma dit för att skulptera en Buddha-staty som de kunde uttrycka sin vördnad inför i templet.

Stenhuggaren blev rörd över deras uppriktiga fromhet, och gick personligen till bergen för att leta upp ett passande stenblock. Efter mycket letande hittade han till slut ett stenblock som var riktigt bra. Det var ett stort block så han delade det i två delar. Han valde en av delarna, tog upp hammare och mejsel och började hugga.

”Oj, det gör verkligen ont! Kan du vara lite försiktigare?” klagade stenen när den kände de första huggen.

Stenen som hade svårt att klara smärtan frågade stenhuggaren: ”Jag har uthärdat hårda stormar i bergen och de svåraste oväder år efter år, men jag har aldrig upplevt en sådan här smärta förr. Kommer ditt huggande och karvande verkligen att förvandla mig till en Buddha-staty?” 

”Tålamod är i sig en process. Så länge du är fast beslutsam att uthärda smärtan kommer du att födas på nytt när jag är klar. Då kommer smärtan att vara över. Om du har tillit till mig försök då att stå ut med smärtan”, svarade stenhuggaren.

Stenen funderade över stenhuggarens ord en lång stund, sedan frågade den: ”Jag tror dig, men när tror du att du är klar?”

Stenhuggaren lade ner sin mejsel och sade: ”Jag har precis börjat. Du är tvungen att uthärda det här i 30 dagar. Om folket inte är nöjda med mitt arbete så måste jag omarbeta en del partier och lägga till några sista detaljer. Men om folket är nöjda med skulpturen som den är, då kommer du direkt att bli en vördad Buddha-staty.”

Stenen var tyst. Tanken på att bli vördad av tusentals gjorde den glad och självbelåten. Men allteftersom skulptören arbetade blev det svårare och svårare för den att uthärda smärtan att bli mejslad.

Fyra timmar senare ropade stenen: ”Jag dör av smärtan! Den tar död på mig! Använd inte mejseln på mig mer. Jag kan verkligen inte klara av det här längre.”

När stenhuggaren hörde det slutade han. Istället delade han stenen i fyra delar och gjorde stenplattor av den. Stenplattorna skulle läggas på gången framför templet.

Jag ger inte upp så lätt

Skulptören började då arbeta med den andra halvan av stenen. När han karvat i den med en vass kniv och huggit den med en yxa frågade han stenen: ”Känner du inte en intensiv smärta?”

”Den första stenen och jag var från början ett enda stycke så jag känner lika mycket smärta som den kände. Men jag kommer inte att ge upp så lätt”, svarade den andra stenen.

”Varför ber du mig inte att vara försiktigare?” undrade stenhuggaren.

”Om jag bad dig använda mindre kraft så skulle Buddha-statyn inte bli tillräckligt detaljerad och utsökt. Då kommer folk att be dig att arbeta lite mer med den. Det är bättre om du kan färdigställa den helt på en gång så vi inte slösar bort andras tid”, svarade stenen.

Stenhuggaren lyssnade tyst och beundrade orubbligheten hos den andra delen av stenen. Till slut, efter 30 dagars huggande och mejslande, hade stenen förvandlats till en utsökt Buddha-staty.

Den vackra och storslagna Buddha-statyn placerades på ett helgat altare i templet. Den var både imponerande och vördnadsbjudande och välkomnades aktningsfullt av folk från när och fjärran. Alla människor ville vörda den. Varje dag kom det fler och fler för att tillbe och bränna rökelse för Buddha-statyn.

En dag frågade den första stenen, som nu var gångplattor, Buddha-statyn: ”Varför står du högt över mig och vördas av alla medan jag blir trampad på av alla tusenden som kommer för att vörda dig?”

Den andra stenen log och svarade: ”Det är enkelt. Du behövde inte uthärda så mycket för att bli stenplattor till gången. Medan jag fick utstå svårigheten med oräkneliga smärtsamma hugg, mejslande och karvande med kniv för att bli en Buddha-staty”.

Om en människa kan utstå svårigheter eller väljer bekvämlighet och den enkla vägen beror på endast en men mycket avgörande tanke. Att inte ta vara på en förutbestämd möjlighet kan resultera i ett oändligt elände. Om man däremot är villig att uthärda svårigheter test efter test och förbli orubblig väntar en strålande och ljus framtid. 

Översatt från engelska av Epoch Times Sverige. Berättelsen är återpublicerad med tillstånd från boken “Treasured Tales of China,” Vol 1.