Svenska Kammarorkestern under dirigenten Andrew Manze slog följe med cellisten Andreas Brantelid i Berwaldhallen onsdag den 6, och torsdag den 7 mars. På programmet fanns musik av Anton Webern, Joseph Haydn och Franz Schubert.
Förhållandet mellan den modernistiska pionjären Anton Webern och konsertpubliken har alltid varit detsamma, endast en mindre grupp entusiaster har visat egentligt intresse. Detta förhållande åskådliggjordes tydligt nog av de matta applåder som följde på det inledande numret denna konsertkväll: Weberns tvåsatsiga symfoni, opus 21.
Innan recensentens bedömning av framförandet ska vi försöka reda ut vad det kan vara för egenskaper i Weberns symfoni som inte föll publiken på läppen.
