En ny manet, klängmaneten, hittades för första gången på länge vid en plats längst västkusten 2018. Nu har den giftiga maneten hittats på ytterligare en plats. Men frågan är hur långt den egentligen kan sprida sig.
– Den bränner mer än en vanlig brännmanet, säger Björn Källström, marinbiolog vid Göteborgs marinbiologiska laboratorium.
Klängmaneten är ett nässeldjur som är nära besläktat med brännmaneten. Men till skillnad från den senare maneten är den inte alls vanlig i svenska farvatten. Men 2018 hittades det giftiga djuret, som kan bränna människor rejält, strax utanför Tjörn på Västkusten. Två år senare har forskare hittat klängmaneten på ytterligare en plats, vilket P4 Göteborg rapporterat om.
– Vi har följt den ur ett vetenskapligt intresse och fick i år in trovärdiga rapporter om att den hittats på ett annat ställe, så vi åkte ut. Men den var svår att hitta, säger Björn Källström till TT.
Tveksam spridning
Den nya platsen klängmaneten hittades på var vid Flatön, även det på Västkusten. Men det är för tidigt att slå fast att klängmaneten är på frammarsch i svenska farvatten.
– Det vi ser är att klängmaneten trivs i visst sötat saltvatten, som det vid västkusten. Men så sötat vatten som i Östersjön är jag tveksam till att den skulle tycka om, säger han.
– Jag skulle inte prata om spridning. 2018 fanns de i ganska stor mängd på den plats de hittades. I år har vi hittat den på ytterligare en plats, men mycket färre i antal, fortsätter Björn Källström.
Knappast invasiv
De som haft oturen att stöta på klängmaneten i svenska vatten har alltså kunnat vittna om att den stinger till rejält om man kommer i kontakt med den. Men enligt marinbiologen vid Göteborgs marinbiologiska laboratorium ska man inte tala om klängmaneten som en invasiv art.
För att vara invasiv måste en art, som inte tillhör det lokala ekosystemet, föras dit av mänskliga faktorer, och sedan lyckas sprida sig på egen hand. Men klängmaneter har redan på 1930-talet dokumenterats i svenska vatten. Men då har de inte varit giftiga.
– Det lutar åt att det är en ny art vi försöker beskriva här. Man kan bara spekulera i hur den har kommit hit egentligen. Men via fraktbåtar är en gissning. Det är ganska vanligt att båttrafik drar med sig arter, säger Björn Källström.
(Victor Blomdahl/TT)
