Att vara mamma – ett viktigt och kraftfullt uppdrag
Mammans kärlek och värme är mycket viktig under barnets tidiga år för ett tryggt och lyckligt liv. Foto: Julie Johnson


I detta livets skådespel är mammans roll gudomlig då hon formar sina barn till sin avbild. De iakttar hennes varje gest, tonfall och uttryck med kärleksfull uppmärksamhet. Sedan imiterar de, kanske lite tafatt, men med verklig hängivenhet. De älskar henne villkorslöst, även under hennes dåliga dagar. För dem är hon gudomlig –  allt som är gott och rätt.

Mamman har en enorm kraft att forma barnens tankar, känslor och handlingar – och därmed hela mänsklighetens framtid.

George Washington, en av Amerikas grundare, sa: "Min mamma var den vackraste kvinnan jag någonsin sett. Allt jag är, är jag skyldig min mamma. Jag tillskriver min framgång i livet till den moraliska, intellektuella och fysiska utbildning jag fick av henne”.

Att vårda och uppfostra sina barn var definitivt inget underskattat arbete, utan ett värdefullt och livsnödvändigt uppdrag.

Idag har vi till stor del förlorat förståelsen för dessa subtila men oerhört viktiga aspekter av den vård som en mamma kan ge sina barn. Samhället har under årtionden alltmer förminskat betydelsen av det värdefulla arbete som det att uppfostra och leda sina barn är. Det har inneburit att de flesta kvinnor börjar arbeta igen redan när barnen är små, och många mammor, som kanske vill vara hemma med sina barn känner ett stort motstånd från samhället.

Men trenden tycks ha börjat vända, och här och var hörs en kvinna som väljer en annan väg – att stanna hemma lite till, eller kanske helt och hållet under småbarnsåren.

Att vara hemma under flera år är kanske inte alltid möjligt av olika skäl, men många gånger kanske det ändå handlar om att göra vissa val och prioritera.

Den viktiga barnomsorgen

Traditionellt sett har familjen alltid setts som en mycket viktig del i samhället, där mamman med stolthet var den som tog det största ansvaret för att ta hand om och uppfostra barnen. Det var definitivt inget underskattat arbete, utan ett värdefullt och livsnödvändigt uppdrag.

Barn är mycket formbara under sina första år, och påverkas starkt av de människor som tar hand om dem. När ett barn börjar på förskola och inte är hemma hos sin mamma kommer kvaliteten på den omvårdnad de får inte att vara densamma.

James Dobson är psykolog och författare, och en varm förespråkare för ”hemmamammor”. I sin bok "Dare to Discipline” (Våga uppfostra), talar han om hur viktig mammans roll är under barnets tidiga år.

Vilken uppgift skulle kunna vara viktigare än att forma ett människoliv under dess unga och formbara år?

 James Dobson, psykolog och författare

Dobson menar att förälderns viktigaste uppgift under barnets fem första år är att ”forma, vägleda och förstärka de subtila men viktiga förhållningssätt som barnet utvecklar dagligen.”

För att effektivt vägleda barnet i dess förhållningssätt måste föräldern ha "disciplin och kärleksfullhet i rätt kombination”. Förskolepedagoger kan givetvis utbildas i en åldersinriktad uppfostran, men det finns ingen träning när det handlar om kärlek, och kärlek är avgörande för att barn ska utvecklas på ett bra sätt. Pedagogens goda omsorg kan inte jämföras med den egna förälderns kärlek, vilken är avgörande för att barn ska utvecklas på ett bra sätt.

”Att vara en bra mamma är en av de mest komplexa färdigheterna i livet, men ändå har den här rollen förminskats under de senaste 50 åren. Men vilken uppgift skulle kunna vara viktigare än att forma ett människoliv under dess unga och formbara år?”, skriver Dobson.

John Adams, ytterligare en av Amerikas grundare, skrev i sin självbiografi att regeringen endast är så stark som moralen hos det folk den styr, och att mödrarna till stor del bär ansvaret för detta.

”Grunden för ett lands moral måste läggas i familjerna. Skolor, akademier och universitet kommer att vara fruktlösa, om karaktärslöshet och otyglade vanor präglar barnen under deras tidiga år. Mödrarna är de tidigaste och viktigaste vägledarna för de unga”, skriver han.

Småbarn imiterar

Barn upp till omkring 6 år imiterar människorna i sin närmiljö, både bra och dåliga, utan urskiljning. Du kommer att upptäcka att ditt barn kopierar dina ord, ditt tonfall och dina handlingar. Om du lämnar ditt barn till förskolan, kommer du att få se uttrycket och beteendet hos människorna som finns där.

Barn imiterar också känslomässiga mönster och tar till sig de värderingar och attityder du själv har mot människor och saker i din omgivning. Metaforen att en mamma formar sitt barn till sin avbild är inget tomt prat, barnet kommer att göra som du gör.

Så om du blir arg när hunden hoppar upp i soffan lär du barnet att det är okej att skrika på hunden. Om du kritiserar din man, var beredd på kritik från din tonåring.

Det vi gör när vi blir arga, lär barnen vad de ska göra när de blir arga.

Faith Collins, småbarnpedagog

I boken ” Joyful Toddlers and Preschoolers,"(Glada småttingar och förskolebarn) skriver småbarnspedagogen Faith Collins; "Den inre kompassen för rätt och fel, som vi har som vuxna, utvecklas genom våra formativa upplevelser; speciellt de under de första sex eller sju åren av livet, då vi tar in hur världen ska vara från våra föräldrar, syskon och lärare”. ”Det vi gör när vi blir arga, lär barnen vad de ska göra när de blir arga”.

Hon tog upp ett belysande exempel från en fyrbarnsmamma i sin bok:

"Jag fick en obehaglig insikt igår när min dotter ville ha kex och jag sa nej. Hon hotade mig! ... Jag blev så arg. Jag är så trött på att barnen bråkar hela tiden, med mig och med varandra, hela tiden. Av någon anledning fick min dotters hot om kexen mig att inse att den person de lärt sig allt detta ifrån är mig. Hur kan jag förvänta mig att de löser sina konflikter snällt och vänligt om jag ständigt skriker, hotar …?”

Många frustrerade föräldrar försöker förgäves att ändra sina barns beteende utan att först ändra på sitt eget.

Barn är sensitiva

En annan viktig sak att tänka på när det gäller små barn är att de är väldigt känsliga för, men inte medvetna om, känslotillståndet hos de vuxna som finns i deras omgivning. I boken "Beyond the Rainbow Bridge" förklarar Barbara Patterson, barnpedagog inom Waldorfskolan, att små barn inte har en tydlig känsla av individualitet – vare sig för sig själva eller för andra, men de uppfattar klart och tydligt människors sinnelag och karaktär.

"Vem är personen bakom orden eller gärningarna? Är han varmhjärtad, ärlig och uppriktig? Eller är han ointresserad av barnet, osann, självbekräftande? Instinktivt uppfattar barnet det underliggande hos personen”.

Barnet kan inte heller separera sig själv från andras känslor, och om han/hon utsätts för en svekfull person, kan det försvaga barnets egen självkänsla, tillägger Patterson.

Ingen pedagog kan matcha entusiasmen och spänningen hos förälderns reaktion över barnets prestationer ...

– Rahima Dancy, barnpedagog

Självklart kommer de flesta föräldrar att göra sitt yttersta för att hålla sina barn borta från personer med dåligt beteende. Men det är också viktigt att tänka på att barn är mycket lyhörda även för subtila känslor hos dem som tar hand om dem.

Det kan till exempel hända att en pedagog på förskolan inte tycker särskilt bra om ett visst barn av någon anledning, en inställning som över tid kan undergräva barnets självkänsla, om pedagogen inte kan övervinna dessa känslor.

Naturligtvis kan även en förälder falla in i mönster då man inte kan uppskatta sitt barn, men föräldrar bryr sig vanligtvis och naturligt mycket mer om sina barns välbefinnande.

Rahima Dancy, barnpedagog inom Waldorfskolan, skriver i sin bok, ”You Are Your Child’s First Teacher” (Du är ditt barns första lärare), ”Ingen pedagog kan matcha entusiasmen och spänningen hos förälderns reaktion över barnets prestationer, såsom att lära sig att sitta eller gå. Sådana reaktioner förstärker förälderns engagemang och kärlek, och bidrar till barnets utveckling av självkänsla och trygghet”.

Så vi kan se hur viktig mammans genuina kärlek och värme är under barnets första år för att det ska få ett hälsosamt och lyckligt liv.

Ett glädjefyllt arbete

Barn är kanske de allra gladaste, mest närvarande och älskvärda människorna på jorden. Om du tar dig tid att stilla observera och förstå hur de uppfattar världen, så kommer du att märka att deras sinnesstämning smittar av sig.

Om du inte tar dig tid att respektera, älska och vägleda ditt barn, så kommer du sannolikt att få en obstinat och frustrerad människa framför dig.

Oavsett vilka omständigheter man har, så är det att vara mamma svårt – svårare än de flesta av oss kan föreställa oss, och på många sätt som vi inte väntat.

Men precis som alla hjältars uppdrag, är även moderskapet förädlande. Det tvingar oss att hitta den sanna styrkan inombords, att djupt reflektera över oss själva – våra handlingar och ideal – att sätta en hög standard och vägleda genom att vara ett tyst exempel, även när det exemplet är att falla, resa sig och fortsätta framåt.

Genom moderskapet kan vi så lätt uppleva medkänsla – för våra barns ansträngningar, för våra egna och för våra mammors. Vi ser att livet innehåller mycket lidande, men att vi också har fått chansen att skapa en miljö för våra barn, där respekt och kärlek övervinner negativitet. Det är något som verkligen är ett gudomligt uppdrag.

June Fakkert är tvåbarnsmamma på heltid, och hälsoreporter för Epoch Times.