Vad det innebär att vara man
Aristoteles, lärare till Alexander den Store, menade att dygdens väg var grunden för gott ledarskap. Gravyr av Charles Laplante 1866.


”Traditionell maskulinitet” betecknades nyligen som ”skadlig” av American Psychological Association (APA). Bland de drag de fördömde var ”emotionell stoicism”, det vill säga självbehärskning och att inte bli påverkad av starka känslor, och även självtillit.

Efter APA:s rapport ”Guidelines for Psychological Practice with Boys and Men” släpptes en infekterad reklamfilm från personvårdsföretaget Gillette, som på samma sätt fördömde traditionell maskulinitet genom att framställa den som grov och med avsaknad av empati.

När människor nu för tiden säger ”var en man” så menar de ofta att vara tuff på ytan.

Vi kan självklart inte skylla det här på dagens män. Populärkulturen har målat upp ett porträtt av ”manlighet” som inte mycket mer än skurkar som är kyliga i sina relationer och känslomässigt bedövade, eller som bara ser till sina egna intressen.

Samtidigt avskräcks män från att bejaka ens de mest grundläggande ”manliga” karaktärsdragen av risk för att anklagas för ”toxisk maskulinitet”. Populärkulturen har gjort ett smart drag: Bryt ner den maskulina karaktären till grunden och attackera sedan vem som än vågar ta till sig den.

Det är en väg som kräver att offra sina egna intressen för andras skull, att vara omtänksam om dem man har ansvar för, och att vara beredd att ta beslut i avgörande ögonblick.

Vad jag fick lära mig om att vara man är något helt annat. Jag fick lära mig att det är att vara ledare och om en man vill spela den här rollen väl måste han lära sig dygdens väg till ett gott ledarskap. Det är en väg som kräver att offra sina egna intressen för andras skull, att vara omtänksam om dem man har ansvar för, och att vara beredd att ta beslut i avgörande ögonblick. Till och med skälet till varför män behöver vara starka bottnar i den här principen.

När jag var yngre, under tonåren och de tidiga åren som vuxen, hade jag förmånen att ha en god mentor. På den tiden gjorde jag ofta stor sak av mina svårigheter och om jag hade gjort mig illa såg jag till att alla fick veta det. En dag fick min mentor nog och bad mig att sitta ner för ett samtal.

Han förklarade för mig att anledningen till att män behöver vara starka inte handlar om hur det ska se ut på ytan. Den verkliga anledningen till att män behöver vara starka är med tanke på andra.

I en större grupp vänder sig människor naturligt till starka män för att få ledarskap, och i svårigheter vänder man sig till samma män för att få en känsla av säkerhet. Om de här männen ser panikslagna ut kommer de människor som vänder sig till dem för att få ledarskap att känna att de behöver klara sig själva. Om alla går igenom svårigheter behöver en bra man uthärda med självbehärskning, vilket visar andra att de också kan klara av det. Det ger även dem mod att möta svårigheten.

Istället för att ta av andras styrka eller blåsa upp bilden av sig själv förfinar en god man sin inre styrka för att hjälpa till att stärka dem omkring honom.

Med andra ord, istället för att ta av andras styrka eller blåsa upp bilden av sig själv förfinar en god man sin inre styrka för att hjälpa till att stärka dem omkring honom.

En bra ledare

Det finns olika ledare och genom historien har vi sett både bra och dåliga exempel. Vi kan även lära oss av de dåliga exemplen genom att undvika att göra samma fel som de.

Vissa var självuppfyllande medan andra var osjälviska. I historien finns ledare som har styrt med tyranni, medan andra har styrt med barmhärtighet. Vi har sett ledare som försökt trampa ner alla människor, medan andra har försökt lyfta dem de haft ansvar för.

Samma principer gäller för hur en man balanserar sina personliga intressen med andra människors intressen, i alla sorters relationer.

Jag tror att ”manlighet” har fått en dålig klang av två skäl: det första är att människor med politiska intressen – till största del rotat i kommunistiska idéer – har strävat efter att kasta omkull all auktoritet och social hierarki, vilket kräver att männen förstörs. Det andra skälet är att få män fortfarande förstår vad det innebär att vara en bra ledare.

Oavsett vad ”experterna” säger för att stämpla maskulina karaktärsdrag som negativa så kan jag slå vad om att få kvinnor är intresserade av män som är obeslutsamma, omotiverade och har svag karaktär. Men det är åt det här hållet de för männen.

Lösningen är inte att överge maskuliniteten helt och hållet utan istället att männen kan ta till sig den positiva maskuliniteten.

Förr i tiden var de här principerna välkända.

Den japanske filosofen Yamaga Soko skrev på 1600-talet i ”The Way of the Knight” (ungefär Riddarens sätt) att:

”En man med mod möter situationer på liv och död, går på vassa blad, tillverkar svärd och spjut, uppvisar hård disciplin, möter allvarliga ting och tar viktiga beslut – allt detta utan förändring i röst eller uppträdande.”

Han tillägger att:

”Kapaciteten för att såväl civilt som militärt kunna stabilisera världen på det här viset finner man i storleken på ens hjärta”.

De som ledde folket i forna tider satte hövlighet och trofasthet före rang och lön, anspråkslöshet före disciplin, och vänlighet före regler. 

– ur "Wei Liaozi"

I den gamla, kinesiska militära texten ”Wei Liaozi” står:

”De som ledde folket i forna tider satte hövlighet och trofasthet före rang och lön, anspråkslöshet före disciplin, och vänlighet före regler.”

”Six Secret Teachings” (ungefär Sex hemliga lärdomar), en annan gammal, kinesisk militär text ger följande råd till ledare:

”Var lugn och klar, varsam och sansad. Var generös, inte stridslysten; var öppenhjärtad och välbalanserad. Behandla människor rätt.”

I den västerländska traditionen förklarar den grekiske filosofen Aristoteles i ”Den nikomachiska etiken” att kunskap bara är värdefull om den kan användas till att göra gott för andra och att dygdens väg ger grunden till gott ledarskap.

De mörka tre

De flesta som tänker på ”toxisk maskulinitet” associerar det troligtvis till dragen hos de så kallade ”mörka tre”: narcissism, psykopati och machiavellism. Med andra ord är det här män som är besatta av sig själva, inte ser till följderna av sina handlingar och betraktar allting i livet som ett strategispel.

Ironiskt nog är de här dragen också det som definierar bilden av en ”bad boy” som många kvinnor attraheras av.

Skulle du däremot fråga mig så skulle jag säga att hela bilden har vänts upp och ner. Det handlar inte om huruvida män har maskulina drag eller inte, utan om de kan slipa sin medfödda natur till att omfatta maskulinitetens positiva sidor. De så kallade ”mörka tre” handlar om de negativa sidorna av de här dragen, baserade på själviskhet. Men, jag tror att de här dragen även kan ha goda kvaliteter.

Bakom en psykopat – med det menar jag en man som inte ser till konsekvenserna innan han handlar – finns en man som är beslutsam och som är snabb att handla. Och bakom ett machiavelliskt sinne finns en man med ambitioner i livet, som kan bygga strategier för att uppnå stora saker.

Jag kan slå vad om att anledningen till att kvinnor gillar män med de här dragen är att de ser den potentiella dygden i dem, och tror att de kan rädda de här männen från den mörka sidan av deras karaktärer.

När en kvinna föreställer sig själv med en man, så ser hon generellt inte bara på hans utseende utan också på den värld han bär med sig. I ett förhållande kommer hans liv att bli hennes liv. Hans förmåga att bemöta motgångar, att reagera snabbt när han ställs inför val – och att vara trygg i de val han gör – kommer allt att påverka vilken livskvalitet de kommer att ha tillsammans.

Som Aristoteles förklarar kan det mesta bli problematiskt när det tas till det extrema. Nyckeln är att hitta den gyllene medelvägen, det där trivsamma i mitten, där det varken är för mycket eller för lite av något.

Om människor inte möter sin inre natur, kan deras mörka drag förbli ohämmade och deras goda drag oförfinade.

Det farliga för män är när vi säger till dem att överge sin natur – att kasta ut allting som gör dem till män, att förneka vad de känner inuti och att skämmas för vilka de är. Om människor inte möter sin inre natur, kan deras mörka drag förbli ohämmade och deras goda drag oförfinade.

För att förfina de bättre delarna av sin innersta natur behöver män göra en stor ansträngning. Det här kan ha varit lättare förr när det var enklare att hitta bra mentorer och förebilder, och när deras fäder inte försvann genom skilsmässor.

Det finns ändå vägledning att få. Historien har gett oss en mängd kunskap, från stoikerna i Rom och Grekland, till Kinas och Japans konfucianska lärda. Traditionell kampkonst lär fortfarande ut självkontroll och självdiciplin; sporter lär fortfarande ut lagarbete och kamratskap. Och vi kan också se till all visdom i våra egna kulturer – våra förfäders värden och den gamla mytologin och klassikerna som har bevarats genom historien.

Genom de här kan vi fortfarande hitta en väg tillbaka – och hitta hopp för bra män.