I dagens samhälle, genomsyrat av feminism, blir männen attackerade.

American Psycological Association släppte i januari nya riktlinjer för maskulinitet (pdf). Förutom att föreningen har inkluderat transpersoner så säger de att traditionell maskulinitet är skadlig för pojkar. I samma veva lanserade personvårdsföretaget Gillette en kommersiell hållning att traditionella män är ouppfostrade mobbare och bedragare.

Grunden till de här idéerna kommer från tron att män och kvinnor är lika – biologiskt och besläktat – och därför kan göra samma saker. De kan trivas med varandra, men de behöver inte varandra.

Medfödda olikheter

Ingenting kan vara längre från sanningen. Män och kvinnor har medfödda biologiska olikheter. De här skillnaderna påverkar vårt beteende. Dessa ger oss en inneboende möjlighet att som män och kvinnor komplettera varandra, både på det professionella och det personliga planet.

I somras gjordes en undersökning bland 4 573 amerikaner som fick beskriva vad samhället värderar, och inte värderar, hos varje kön. De tillfrågade fick svara med mer än 1 500 ord. Ungefär ett dussin ord användes flera gånger för antingen ett eller båda könen. Till exempel användes de här orden som positiva:

Vacker

Ärlig

Vänlig

Försörjare

Medkännande

De här orden användes oftast i negativ bemärkelse:

Kraftfull

Aggressiv

Lat

Positiva ord för kvinnor var bland andra ”vacker”, ”ärlig”, ”vänlig” och ”medkännande”, medan ”ärlig”, ”försörjare”, ”stark” och ”kraftfull” ansågs positiva för män.

Ordet ”kraftfull” associerades positivt till män och negativt till kvinnor, medan ordet ”medkännande” associerades positivt med kvinnor och negativt med män. På samma sätt associerades ”stark” negativt med kvinnor och positivt med män. ”Vänlig” associerades positivt med kvinnor och negativt med män.

Jobb som bekräftar naturliga drag

Med den här språkliga informationen blir det ännu tydligare hur mycket män och kvinnor balanserar och kompletterar varandra. Professionellt sett är det här rätt enkelt (men det finns alltid undantag). Män associeras positivt med ord som ”aggressiv” och ”kraftfull” eftersom de är det, och ofta söker sig till jobb som bekräftar de här dragen och har nytta av dem. Till exempel är det till 80 procent män som arbetar inom lagens upprätthållande, militären och byggbranschen, troligtvis på grund av de här egenskaperna som ses som negativt hos kvinnor, men som män använder för att rädda liv.

Kvinnor å andra sidan för med sig uppriktighet, vänlighet och en känsla av kraft till arbetsplatsen, trots att samhället arbetar för att kvinnor ska tävla för roller inom mer mansdominerade områden som teknik och vetenskap.

Kvinnor får fler högskoletitlar än män och det finns nu fler kvinnor i arbetslivet än någonsin tidigare. Ändå dras de ofta naturligt till arbeten som kräver medkänsla – medicin och undervisning är vanligast bland kvinnor. Även när kvinnor arbetar inom lag och politik så arbetar de ofta för sådant som föräldraledighet och hälsovård.

De här dragen är till nytta i yrken som kräver en intuitiv, fostrande insats.

I familjelivet

Jag såg nyligen ett argument i sociala medier att män ofta är fulla av sin egen ”toxiska maskulinitet” eftersom de saknar bland annat empati. Det är nonsens. Män saknar inte empati, de bara visar det på ett annat sätt än kvinnor. Den kvinnliga empatin visar sig hos män i draget att försörja, som man kan se i en familjemiljö (även om han inte har barn eller familj). Mannens empati kan översättas som styrka, som han använder i krigstider för att skydda sin familj och deras saker från skada.

 

I personliga relationer balanserar män och kvinnor varandra ännu mer, särskilt om båda är säkra på och har en hälsosam och mogen syn på vilka de är och vad de behöver. Män för med sig sin medfödda vilja att försörja, skydda och använda sin styrka och självbehärskning för familjen. De sköter sitt dagliga jobb, lär sina pojkar brottningslekar och är sporttränare.

Män tenderar också att fokusera på samspelet mellan familj och resten av världen, vilket är en bra sak, även om många kvinnor kanske klagar på att män inte fokuserar tillräckligt på sina egna familjer.

Det här innebär ofta att män kan fokusera på en sak i taget – arbeta – medan kvinnor håller många bollar i luften samtidigt. Män får ofta höra att det här är någonting negativt, men det är faktiskt något mycket värdefullt. Män tenderar också att fokusera på samspelet mellan familj och resten av världen, vilket är en bra sak, även om många kvinnor kanske klagar på att män inte fokuserar tillräckligt på sina egna familjer.

C.S. Lewis beskrev det här draget i boken ”Kan man vara kristen?”:

”Familjens relationer med den yttre världen – som kan kallas dess utrikespolitik – måste ytterst bero på mannen, eftersom han alltid bör vara och vanligen är, mycket mer rättvis mot utomstående. En kvinna kämpar främst för sina egna barn och sin man mot resten av världen. … Mannens funktion är att se till att hennes naturliga preferens inte går för långt. Han har sista ordet för att skydda andra människor från fruns intensiva familjepatriotism.”

Å andra sidan tenderar kvinnor att vara naturligt vänligare, mer fostrande, intuitiva och medkännande. På grund av kvinnans naturliga medkänsla går hon upp och matar ett spädbarn mitt i natten i flera månader – till och med år. Hon går till arbetet, hämtar ett kräkande barn från skolan, sköter om barnet och tar sedan osjälviskt hand om resten av sina uppgifter den återstående tiden av dagen. Oavsett om kvinnan hoppar mellan sina barn, syskonbarn eller åldrande föräldrar samtidigt som hon sköter sitt jobb och andra ansvarsområden, så hjälper hennes medfödda vänliga drag henne att balansera de drag som hennes manliga partner visar.

Män och kvinnor är olika och de skillnaderna ger olika bidrag till samhället, på arbetsplatsen och i personliga relationer. Olikheterna gör att vi kompletterar varandras sätt att ta oss an livet.

Det kan kännas enkelt att hoppa på ”kvinnor kan”-tåget efter att männen så länge har dominerat så många industrier, men det är inte rätt varken när det gäller det personliga eller det professionella. Män och kvinnor är olika och de skillnaderna ger olika bidrag till samhället, på arbetsplatsen och i personliga relationer. Olikheterna gör att vi kompletterar varandras sätt att ta oss an livet.

Nicole Russell är frilansskribent och fyrabarnsmamma. Hennes arbete har synts i bland annat The Atlantic, The New York Times och the Federalist. Följ henne på twitter @russel_nm