Harvard Business Review rapporterar att ” En majoritet av anställda lägger 10 timmar eller mer per månad på att klaga – eller lyssna till andra som klagar – på sina chefer eller högre ledning. Ännu mer anmärkningsvärt är att nästan en tredjedel lägger 20 timmar eller mer per månad på att göra det.
Endast muntlig klagan mättes och rapporterades i studien. Om man sedan lägger till all outtalad klagan så är det lätt att förstå att det finns en massa mental irritation och självförvållad emotionell splittring i våra liv.
De som klagar på sina chefer klagar troligtvis också på sina vänner och sina anställda. De kanske klagar på sin partner och sina barn, på vädret, trafiken, restaurangens service, ekonomin, eller på politiken.
Klagan kan bli ett sinnestillstånd som styr vår inställning till livet. Komikern Lily Tomlin sade en gång ironiskt; ”Människan uppfann språket för att tillfredsställa sitt behov av att klaga”.
I sin bok ”Complaint Free Relationships”, skriver Will Bowen: ”Man klagar ofta för att fria en person från ansvar. Klagan uttrycker: Det är inte min sak. Jag är inte skyldig. Jag är inte ansvarig”.
Men finns det inte tillfällen då vi borde påpeka saker som behöver rättas till? Självklart. Man behöver inte acceptera att man får fel maträtt på restaurangen. Men när man pratar med servitören för att förklara problemet behöver man inte vara arg.
Ett tecken på att man har gått förbi rena fakta och in i klagandets sfär är den mentala upprördhet man upplever och den oro man känner i kroppen.
Klagan gör oss ineffektiva
När vi klagar är vi säkra på att vi reagerar på objektiva verkligheter. Vi kan felaktigt tro att vi kommer att sluta klaga när andra ändras.
Den vanligaste frågan Bowen får i sina konsultationssamtal är ”Hur kan man förändra andra människor”?
Bowen berättar då om Norm Heyder, en man som kan vara samlad, lyssna empatiskt och ta fram det bästa i andra även under "hätska interaktioner”. Heyders synsätt är: ”Det enda sättet att ändra någon är att ändra sina tankar om dem”.
Benjamin Franklin sade: ” Ett gott exempel är den bästa predikan”. Och som talesättet lyder: ”Om du vill städa hela världen, börja med att sopa din egen farstukvist”.
Vi tror att vi relaterar till andra människor, när vi egentligen relaterar till vårt eget tänkande om andra människor.
Genom våra tankar lägger vi in betydelse i andras handlingar. Bowen skriver: ”Vår värld anpassar sig efter våra egna tankar och blir till en logisk verklighet”. Det beteende vi ser hos andra filtreras genom våra tolkningar, erfarenheter och vår egen osäkerhet.
Ofta klagar vi för att vi tar saker personligt. Vi förväntar oss de värsta intentioner från främlingar och till och med från de som står oss nära. Vi tycker att vi har rätt att klaga när vi lägger in avsikt i andras handlingar. Vi kanske tror att när vi uttrycker vår klagan med ilska kommer de att bry sig om konsekvenserna av sina handlingar, så att de slutar göra det de gör mot oss.
När vi avpersonifierar vår berättelse skingras ofta vår klagan. Vi gör själva våra val; ingen får oss att klaga.
Bowen hänvisar till en studie och förklarar; ”Att stoppa klagandets negativitet gör mer för att förbättra relationer än det att lägga positiva aspekter till förhållandet. Med andra ord, det är bättre för förhållandet att skicka ut vänliga ord än att skicka blommor”.
Klagan ökar osäkerhet
I en annan av sina böcker "A Complaint Free World", skriver Bowen: ”En av de främsta orsakerna till att vi skvallrar eller klagar är att få oss själva att framstå som jämförelsevis bättre: ’Jag är åtminstone inte lika dålig som …’. ’När jag påpekar dina fel, betyder det att jag inte har några sådana fel själv, så jag är bättre än du’”.
Bowen skriver vidare: ”En attityd av överlägsenhet är i själva verket ofta ett uttryck av osäkerhet. Klagan … är ett sätt att säga: ’Snälla, säg att jag duger, för just nu, eller inom det här området av mitt liv, känner jag inte att jag gör det’”.
Han säger också: ”En person som är osäker, som tvivlar på sitt värde och ifrågasätter sin betydelse, kommer att skryta och klaga. De kommer att berätta om sina bedrifter, med förhoppningen om att få uppskattning från sina åhörare. De kommer också att klaga över utmaningarna de mött för att få sympati, och som ett sätt att ursäkta sådant som de önskade göra men inte lyckades med.
Å andra sidan beskriver Bowen människor som inte klagar som: ”människor som har en sund självkänsla; människor som uppskattar sin styrkor och accepterar sina svagheter; människor som är bekväma med sig själva och inte behöver höja upp sig själva i andras ögon.
Utifrån Bowens logik kan vi se att klagan är ett försvar mot osäkerhetskänslor. Liksom de flesta försvar är klagan kontraproduktiv. Ju mer vi försvarar oss desto osäkrare känner vi oss.
Klagan involverar jämförelser. Jämförelser placerar vårt känslomässiga välmående på tunn is; det kommer alltid att finnas någon som är bättre och någon som är sämre. Ju mer vi fokuserar på att blåsa upp vårt ego istället för att ta ansvar för att förbättra våra prestationer och våra relationer, desto mer ökar vår osäkerhet, vilket leder till ännu mer klagan.
Vägen ut ur vår ändlösa klagan är att bli mer medveten om de många sätt vi klagar på. Medvetenheten kan vända vår uppmärksamhet från att klaga till att i stället lägga märke till kvaliteter och egenskaper vi beundrar hos andra. Bowen säger, "[Dessa] positiva drag kanske ligger vilande nu, men om du fokuserar på dem, söker efter dem inom dig själv, vårdar och odlar dem, kommer du genom din uppmärksamhet att få upp dem till ytan”.
Jean-Paul Sartre kanske trodde att ”helvetet är andra människor”, men Bowens relationsarbete hjälper oss att veta bättre.
Medvetenhet är ofta botemedlet som får oss att ta mer ansvar. När luften går ur våra klagomål kan vi vända vår mentala kraft till meningsfull förändring.
Barry Brownstein är professor emeritus i ekonomi och ledarskap vid University of Baltimore. Han har skrivit boken ”The Inner-Work of Leadership”. För att prenumerera på Barrys artiklar gå till Mindset Shifts. Artikeln publicerades ursprungligen på Intellectual Takeout.
Hjälp oss att driva tidningen vidare!
En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.
