Acceptans är något av det svåraste, men också något av det viktigaste, att kunna praktisera i sitt liv. Acceptansen är en väg till självkännedom och till att kunna förändra sin egen verklighet, samtidigt som den ger oss kraft och ro.

Just nu går jag igenom svårigheter i mitt liv. Jag skulle definitivt önska att detta inte var en del av mitt liv, men min önskan kan naturligtvis inte förändra situationen.

Eller som det brukar vara: Först provar man att slåss mot verkligheten och sen ser man att det är verkligheten som vinner.

Så föll det mig plötsligt in att det här skulle kunna vara ett ypperligt tillfälle till att öva på acceptans. 

När jag undersöker en idé eller en metod så tycker jag om att börja med vad någonting inte är. Så, vilka myter och missuppfattningar finns om accepterandet som hindrar oss från att kunna uppleva och känna den?

Myt nr 1: Att vi är okej med vad som händer och kan tolerera det.

Det största missförståndet angående acceptans är att den betyder att vi är okej med det vi accepterar; att vi på något sätt tolererar en situation vi inte vill ha.

Verkligheten: Acceptans kräver inte att vi är okej med det vi accepterar.

Att acceptera innebär inte att vi plötsligt vill ha det som vi förut inte ville ha. Det innebär inte att vi mår bra av eller känner ett lugn med situationen för att vi börjar accepterar den.

Myt nr 2: Att acceptera innebär att vi slutar försöka förändra något.

Vi tror att acceptans är synonymt med ett passivt accepterande och att den innebär att överge alla ansträngningar att göra saker annorlunda. Att den innebär ett godkännande, att vi går med på en situation som för alltid kommer att bestå; att den skulle utgöra ett beslut som innebär att man bara drar täcket över huvudet och glömmer alltihop.

Verkligheten: Acceptans betyder inte att man slutar anstränga sig för att förändra det som är.

Att acceptera något innebär inte att vi ger upp tanken på att verkligheten skulle kunna bli annorlunda. Acceptans handlar bara om nuet och har inget med framtiden att göra. Dessutom är acceptans inte en passiv handling utan snarare en handling som uppstår av visdom. Den innebär att man går med på att börja med att se var man faktiskt befinner sig, och sedan överväger situationen och vad den innebär.

Om den nu inte är dessa myter, vad är då det vi kallar för acceptans?

Acceptans kan med rätt förståelse upplevas som ett slags mod. Den är för dem som har styrkan att möta och slutar förneka sanningen, och den kan vara det första steget i en process mot verklig framgång och framåtskridande.

Det kan kanske hjälpa att använda andra ord för att förstå saken. Istället för att fråga sig: ”Kan jag acceptera detta?” så föredrar jag att ställa mig frågorna: ”Kan jag slappna av i det här?”, ”Tolererar jag situationen som den är?” och ”Står jag ut med att det är så här just nu?”

Dessa frågor kan vara en vägledning till det som vi känner fungerar bäst för oss, utifrån det vi förknippar med acceptans. Faktum är att vi aldrig kommer att acceptera eller bli okej med något som vi i vårt inre inte vill ha, och den delen av oss måste också inkluderas i denna process.

Att kunna slappna av i den situation som råder betyder att vi då också kan koppla av tillsammans med den del av oss som skriker "nej" till situationen.

Det betyder att vi gör plats för känslan av icke-acceptans. Vi accepterar situationen och samtidigt låter vi det kraftfulla avvisandet få finnas kvar i oss. Vi ber inte om att bli av med motståndet då motståndet är vår vän. Det är där för att skydda oss från det vi inte vill ha, så vi accepterar och tillåter den negativa situationen och också vetskapen att vi avskyr den.

För det andra så handlar acceptans om att erkänna för sig själv att denna situation verkligen sker. Att acceptera betyder inte att vi gillar något, håller med om det eller inte kommer försöka förändra något; det betyder helt enkelt att vi accepterar att det är som det är.

Det primära elementet i acceptans är att öppna upp sig för verkligheten som den är, och handlar inte i första hand om vad vi känner för den. Att acceptera handlar om att vi är villiga att tolerera en obehaglig situation.

I mitt fall, i den svåra situation jag befinner mig i och som pågår just nu, så tränar jag mig på att kunna slappna av och vara i det som jag inte har svar på. Jag accepterar det som händer, även om jag skulle vilja att det vore annorlunda och just nu inte vet hur man skulle kunna få det att hända.

Det komiska är att vår vägran att acceptera en situation vanligtvis innebär en kamp mot verkligheten och det som är. Vi vägrar tillåta det som redan är. Sett i detta ljus är det lite galet att vägra acceptera verkligheten som den är.

Att acceptera är ett djupt och kraftfullt steg i vårt växande som människa.

När vi övar oss på acceptans så säger vi: ”Ja, detta händer. Det är som det är”. Paradoxalt nog frigör det oss till att vilja börja förändra situationen eller förändra oss själva.

Som en god vän till mig sa, så kommer situationen att förändras eller så kommer du att förändras, men en förändring kommer att ske.

När vi slösar så mycket energi på att bekämpa verkligheten så hindrar det oss från att rikta vår energi och avsikt till det som vi kan göra åt situationen. Vi accepterar inte det som händer. Att acceptera situationen gör att vi åtminstone kan börja göra det vi kan, utifrån var vi står.

Att acceptera är ett djupt och kraftfullt steg i vårt växande som människa. Det krävs mod att vara ärlig med var vi står. Acceptans kräver beslutsamhet för att kunna känna vad som är sant. Detta kan vara obehagligt, men är mycket bättre än att förneka verkligheten och undvika sådana känslor.

Genom att träna på att acceptera ger vi oss själva lov att vara en del av vårt liv och att uppleva nuet som det är. Vi tillåter oss att sluta slåss mot verkligheten, vilket bara är utmattande och till ingen nytta.

Att acceptera är verkligen en klok handling. När vi är villiga att säga: ”Ja, så här är det oavsett om jag vill eller inte”, så slappnar vi av. Vi kan andas ut: Bluffen vi levt i och varit en del av har nu synliggjorts.

Det lustiga är att vi nästan alltid vet vad som är sant och bara lurar oss själva med vår icke-acceptans. Att acceptera ger oss tillåtelse att äntligen vara sanna mot oss själva, och att styra vårt eget liv.

När vi kan säga att “jag accepterar att det är så här det är – även om jag hatar det och inte vet vad jag ska göra åt det” – så är vi åtminstone sanna mot oss själva. Vilket i slutändan är den mest kraftfulla, modiga, och självälskande plats vi kan skapa vårt liv utifrån.

Visste du att vi även finns som papperstidning med veckoutgåva? Svenska Epoch Times – en traditionell nyhetstidning med klassisk, objektiv journalistik. Teckna din provprenumeration på papperstidningen idag – endast 99kr – klicka här för mer information.