En gammal kinesisk berättelse om hur en mans arrogans och inbillade överlägsenhet hindrar honom att uppnå det egentliga syftet med sitt liv.

Under Tangdynastin bodde en man vid namn Zheng Youxuan i staden Chang’an. Zhengs familj var aristokratisk och hade hög status, medan deras granne Lu Qiushi, var fattig och av lägre samhällsklass.

Zheng studerade tillsammans med Lus son, men hans högfärdighet över familjens bakgrund gjorde att han ofta pratade med Lus son på ett nedlåtande sätt. En dag sade han till Lus son: ”Din far är inte av samma sociala klass som min familj och ändå studerar vi med samma lärare. Jag inte sagt något om det, men skäms du inte?

När Lus son hörde hans ord kände han sig förfärlig till mods, och bara några år senare blev han sjuk och dog.

Som en ”vän”

Flera år senare klarade Zheng den kejserliga examen och blev administratör i Tangans härad. Där blev han vän med en 20-årig man vid namn Qiu Sheng. De två unga männen träffades varje dag och reste ofta tillsammans.

Qius far var en framgångsrik affärsman vars egendom kunde räknas i tiotusental. Qiu tvekade aldrig att rikligt dela med sig av sin rikedom med Zheng. Han gav honom pengar och allt annat han kunde behöva.

Men Qiu var inte från en adlig familj, vilket gjorde att Zheng på grund av klasskillnaden, ofta var otrevlig mot Qiu trots hans givmildhet och vänlighet

En dag hade Zheng en middagsbjudning där alla hans vänner förutom Qiu var inbjudna. Under festen var det någon som anklagade honom för detta, och frågade varför Qiu inte var bjuden när de stod varandra så nära och åt tillsammans varje dag.

Zheng kände sig skyldig och bjöd genast in Qiu till festen.

Qiu kom till festen och fick genast en stor mugg vin av Zheng som bad honom att dricka upp allt. När Qiu sade att han inte kunde dricka upp hela muggen blev Zheng mycket arg och läxade upp honom:

”Du är blott en man från gatan som bara känner till syl och kniv. Varför överger du inte din låga status och lever som en adelsman? Du borde veta vilken tur du har som får vara i mitt sällskap, och ändå vågar du neka att dricka det vin jag bjuder?”

Med de orden reste sig Zheng och lämnade festen.

Qiu kände sig förolämpad och lämnade festen med nedböjt huvud. Strax efter sade han upp sig från sitt arbete som tjänsteman, stängde sin dörr och vägrade att träffa eller tala med någon. Inom några få månader var han död.

Se upp till de odödliga

Under de följande åren blev Zheng avskedad från sitt arbete och tog sin tillflykt till templet i Mengyang härad. Där fick han höra att den välkända daoisten Wu, en dygdig kultiverare av Dao, levde på berget Shumen. Zheng red upp till berget för att be om att få bli hans lärljunge.

Daoist Wu sade till honom: ”Eftersom du beundrar de odödliga bör du leva i bergen och inte låta dig luras av den mänskliga välden.”

Zheng blev förtjust och sade: ”Ni har  verkligen uppnått Dao. Snälla, kan jag bli er budbärare?”

Han gick med på det och lät Zheng stanna. Men efter 15 år blev Zheng emellertid mindre flitig.

Daoist Wu sade: ”Om du inte är fast besluten i kultiveringen så slösar du bara bort din tid på berget.”

Då lämnade Zheng berget. Under lång tid levde han planlöst i Mengyang härad innan han tog sig tillbaka till Chang’an.

Sanningen uppdagas

På sin resa till Chang’an passerade Zheng genom staden Bao, där han tog in på ett värdshus. På värdshuset träffade han en stilig pojke som såg ut att vara ungefär tolv år. Zheng pratade med pojken och märkte att han var mycket intelligent och vältalig.

Under samtalet frågade pojken Zheng: ”Vi har varit vänner en lång tid – kommer du fortfarande ihåg mig?”

”Nej, det gör jag inte”, svarade Zheng.

”Jag var en gång son till Lu Qiushi i Chang’an. Vi studerade tillsammans. Eftersom du tyckte min familj var fattig och lågtstående såg du ner på mig”, sade pojken.

Han fortsatte: ”Senare föddes jag i familjen Qiu, och blev din vän. Jag gav dig alla pengar och saker du behövde. Du tackade mig aldrig istället läxade du upp mig som om jag var en man som kom in från gatan. Varför var du så arrogant?

Chockad av hans ord bugade Zheng och bad om ursäkt. ”Det är verkligen mina synder. Ni måste vara ett helgon. Hur kan ni annars känna till händelser från två tidigare liv.”

”Jag är en äkta Daoist från himmelriket Taiqing. Eftersom du hade en ödesförbindelse med daoism skickade gudarna mig till den mänskliga världen för att bli din vän och lära dig att bli en odödlig i framtiden. Men du var för arrogant och tog aldrig chansen att lära dig dessa färdigheter. Så sorgligt!”

Efter de orden försvann pojken.

Plötsligt förstod Zheng alla dessa tidigare händelser, men det var för sent. Han hatade sig själv och kände en gränslös skam. Det slutade att han dog av sorg och ånger.

Översatt från engelska av Epoch Times Sverige. Berättelsen är återpublicerad med tillstånd från boken “Treasured Tales of China,” Vol 1.