Kina kan i dag jämföras med Tyskland 1937. Det landet hade då året innan besatt Rhenlandet och påbörjat sitt militära stöd åt Franco-sidan i det spanska inbördeskriget. Men det hade inte påbörjat erövring av andra länder med främmande befolkningar. Året efter startade den uppenbara utrikespolitiska expansionen.

Österrike övertogs utan krig, och München-avtalet pressades fram. Sedan följde under 1939 direkta erövringar utan skenursäkter att det skedde för att återförena tyskar med hemlandet. Kina har i dag i likhet med Tyskland visat sin karaktär som en totalitär diktatur fast med marxist-leninistisk ideologi vid sidan av kinesisk nationalism. Man har på olika vis uppenbarat sin utrikespolitiska aggressivitet och sina mål att bli ledande i världen.

Ett säreget drag är att man för att lyfta landet från planekonomins misslyckande tillämpar en fri marknadspolitik på många områden, och då tillåter utländska företag att agera i landet på ett antal varusektorer och därvid till Kina införa finansiering samt ekonomisk, teknologisk och ledningskompetens till sina företag. Dessa tillåts att tillverka och sälja till Kinas stora hemmamarknad och även att utnyttja landets billiga resurser för export till resten av världen. Detta innebär en mycket stor fördel för Kina, som erhåller avancerad industri i sitt land, som tränar arbetare och ledare, vilka så småningom själva kan professionellt sköta avancerad tillverkning och stora företag.