Att rörelsen Black Lives Matter dyker upp just nu är ingen slump, menar Joshua Philipp. Bakom den till synes goda kampen mot rasism ser han tvärtom en strävan att driva människor emot varandra.

En våg av olika former av aktioner mot rasism har den senaste tiden dragit fram över världen som en reaktion på en svart mans död till följd av polisvåld. Bland dessa finns både fredliga och våldsamma initiativ.

Enligt engelska Epoch Times grävande reporter Joshua Philipp är dock grunden i kampen mot rasism i sig rasistisk och här finns också djupare motiv som de flesta av aktivisterna inte är medvetna om. Syftet är att skapa splittring och kaos i samhället.

– Hela idén med raspolitik är rasistisk. Man kan inte ha det [raspolitik] utan att urskilja en grupp människor i samhället baserat på deras hudfärg. Man kan inte ha det utan segregering, utan att separera människor i samhället baserat på deras hudfärg. Man kan inte ha det utan att hata vissa delar av samhället, på grund av deras hudfärg, säger Philipp.

Vita människor har historiskt sett rollen som förtryckare och för att bekämpa rasism måste man vara rasist mot vita människor, menar han.

I en intervju med Jan Jekielek i hans program American Thought Leaders analyserar Joshua Philipp, som har studerat kommunismen i över tio år och även är värd för programmet Crossroads, kampen mot rasism.

Rädsla och hat driver

Philipp noterar att rörelsen Black Lives Matter syntes till senast 2016, vid USA:s förra presidentval, och han ser nu en koppling till det kommande valet i november. Han säger att människor drivs till röstlokalerna av rädsla och hat, vilket är det som driver politik i USA. Människor blir skrämda: ”Om du inte går till röstlokalerna och röstar så utsätts din familj, din säkerhet, ditt hem, din egendom för fara.”

Hatet i det här fallet handlar om att hata vita människor.

– Vita människor är fienden. Tanken är att göra människor upprörda för att få dem att gå och rösta. Hur motiverar man dem? Man måste få dem känslomässigt upprörda för att gå och rösta.

Han kallar det agitationspropaganda och förklarar att det fungerar som att ladda upp ett batteri, fast genom agitation. Som exempel tar han hur olika kommunistiska grupper har använt kampsessioner för att få människor känslomässigt upprörda och motiverade.

I Kina finns också exemplet där det kinesiska kommunistpartiet har gjort ändringar i traditionella pjäser för att hetsa upp människor.

– Sedan kunde de säga ”ok, gå och döda din godsherre”. Och så gör de det.

Här är syftet att göra människor upprörda för att få dem att gå och rösta. Även medier har en del i detta där de till exempel kan hänga ut människor som kanske har uttalat sig politiskt inkorrekt, säger han.

– Man vill tysta människor för att stödja ett politiskt mål.

Civilisationens fem steg

En av huvudpunkterna som nu debatteras i USA är socialism, men enligt Philipp når vi sällan ideologiernas grunder.

– I väst debatterar vi ofta kommunism och socialism bara som ekonomisk socialism.

Han förklarar att den verkliga kärnan i marxism är dialektisk materialism, där grunden är att identifiera, motsäga och eliminera mitten.

– Det är ett sätt att skapa konflikt i samhället, att driva människor in i konflikt, att få människor att kämpa mot varandra. Det är kampen mellan motsatserna.

Med stöd av Darwins idé om ”survival of the fittest”, där den bäst anpassade är den som överlever, lade Marx fram sin tanke om social evolution. Philipp förklarar att Marx i den utvecklingen trodde på fem samhällsstadier: primitiv kommunism, som grottmannen; jordbrukssamhället, som tsar-Ryssland; det kapitalistiska systemet med konsumentväldet; det socialistiska systemet med proletariatets diktatur, där staten har tagit kontroll över alla tillgångar och man har en totalitär regim.

– Socialism är oseparerbart från det. Hela idén med socialism, baserad på civilisationens fem steg, var en diktatur; det var ett totalitärt system som kontrollerar alla samhällets element, inklusive företagen.

– Den enda skillnaden mellan kapitalism och socialism är att staten kontrollerar företagen.

Det femte stadiet – kommunismen – kommer genom förstörelsen av socialism, eftersom det socialistiska systemet är designat för att kollapsa, säger Philipp.

– Så samhällets kollaps är vad kommunism är meningen att vara.

Förstörelsen av traditionella institutioner

Kanske skulle en kommunist hävda att vi aldrig har sett ett verkligt kommunistiskt system. Philipp förklarar att den form den kommunistiska staten tar är socialism, och den är vägledd av den kommunistiska ideologin.

– Kommunism kommer till av förstörelsen av alla institutioner som tidigare funnits. Det är inte bara de ekonomiska systemen, det är inte bara de kulturella systemen; det är samhällets själva grundtanke. Det är alla tidigare existerande begrepp, det är förstörelsen av kultur, det är förstörelsen av familjen.

Enligt Marx definition ses alla idéer som kan begränsa och som definierar en persons tanke som slaveri, säger Philipp.

– ”Du är en slav under idéer, du är slav under institutioner, stat, sådana saker”, så de berättigar skapandet av det här totalitära systemet som vi känner som socialism genom att säga att människor redan är slavar.

Det socialistiska systemet blir den statliga form som kommunismen tar, men dess motivation är förstörelsen av tidigare existerande institutioner, som kultur, tanke, familjestruktur, sociala värden, traditionella moralvärden. 

– Joshua Philipp

Tanken var att befria människorna från slaveriet under kultur, begrepp och religion genom att använda ett totalitärt system och förstöra alla sådana institutioner som funnits tidigare. Philipp säger att Lenin talade öppet om detta.

– Så det socialistiska systemet blir den statliga form som kommunismen tar, men dess motivation är förstörelsen av tidigare existerande institutioner, som kultur, tanke, familjestruktur, sociala värden, traditionella moralvärden; alla de här sakerna blir måltavlor för förstörelse.

Han förklarar att det är anledningen till att religiöst troende och människor som blir kallade kontrarevolutionärer, som inte vill erkänna regimen, ofta blir statens fiende.

Dialektisk materialism handlar om att skapa social disharmoni genom att få människor att hata varandra och kämpa emot varandra, säger Philipp. Lenin såg svälten i tsar-Ryssland som en bra sak eftersom den skyndade på den evolutionära processen, social darwinism eller ”survival of the fittest”. Philipp säger att det inte bara fick medborgarna att tappa tron på tsaren, utan också på Gud.

– Svälten var en revolutionär sak. Den hjälpte den kommunistiska regimen eftersom den hjälpte till att förstöra folks tro på Gud. Det är en del av den kommunistiska idén.

Identifierar klassfiender

Varje kommunistiskt system har klassfiender och identifierar dem i varje steg av sin kamp, säger Philipp. Han tar Lenin och gulagerna, det sovjetiska systemet med koncentrationsläger, som exempel.

– De rika bönderna. Han sade att ”de är rikare än vad ni är, så det är berättigat att gå dit och döda dem”.

Philipp säger att människor känner sig berättigade att känna hat när de får höra att ”de här människorna representerar hat, representerar diskriminering, så du är berättigad att använda diskriminering för att bekämpa diskriminering. Du är berättigad att använda hat för att bekämpa hat. Du är berättigad att använda rasism för att bekämpa rasism”.

– Så de känner sig berättigade att bekämpa de saker som de tror att de är emot. Vi ser precis samma sak hända i vårt samhälle just nu.

Men av de människor som nu är ute på gatorna och protesterar mot rasismen tänker 99,9 procent inte på det här sättet, säger Joshua.

– Jag tror att de flesta där ute med sin fulla rätt är emot rasism, som de ser det. De vill legitimt få bort idén med rasism från Amerika. Det säger mycket om det här landet, att en stor del av det här landet är emot rasism.

Han tillägger dock att det finns människor som drar nytta av det; agitatorerna, en del medier och politiska aktörer. Ett exempel är Democratic Socialists of America, som driver på sådana här saker och använder det för politisk vinning.

– Rasism används som ett maktord för att nå ett politiskt mål. När de pratar om rasism har det en mycket annorlunda innebörd.

Han förklarar att det enligt den traditionella definitionen på rasism är att hata och diskriminera en person på grund av dess hudfärg, men att så som det används nu så berättigar rasism segregering och hat på grund av hudfärg.

För att berättiga handlingen måste de förändra innebörden i rasism. De måste säga att det inte är rasistiskt att hata vita människor. 

– Joshua Philipp

– För att berättiga handlingen måste de förändra innebörden i rasism. De måste säga att det inte är rasistiskt att hata vita människor. De propagerar faktiskt för rasism samtidigt som de övertygar människor att de är emot rasism. Det här är ett maktord.

Han kopplar det till författaren George Orwell som pratade om ett dubbeltänkande där en person kan ha två motsägande idéer.

– ”Ja vi är emot rasism, vi borde gå emot rasism”, men samtidigt ska man hata människor på grund av deras ras. Samtidigt ska man segregera människor och separera dem på grund av deras ras. Man ska se allt genom rasismens lins och egentligen omorganisera samhället genom idén om rasism.

Rasism har blivit ett maktord. Samtidigt säger Philipp att många inte tänker på det, utan deltar i kampen mot rasism för att de har rätt till det och för att de är godhjärtade människor. Men det utnyttjas.

– Många av de politiska grupperna som drar i trådarna är fullt medvetna om det. Deras idé är absolut inte att bli av med rasism, de vill använda rasism.

Undvik kamp mellan motsatser

Philipp säger att den verkliga kommunismen verkar genom kampen mellan motsatser och genom hat och splittring. Så hur kan vi hantera detta?

– Om vi vill bli av med de här sakerna i samhället, i världen, behöver man undvika att dras in i det. Låt inte hatet få grepp om dig. Titta på dig själv; blir du upprörd? Låt det inte göra det mot dig. Det är syftet med de här sakerna.

Målet, säger han, är att föra människor till två extrema motsatser. Philipp går tillbaka till Lenin och säger att han ville dela upp samhället i två olika extremer, ställa dem mot varandra och säga att ”du kan inte välja mitten, det finns ingenting i mitten längre”.

Grunden är den dialektiska materialismen där man identifierar en fråga, skapar motsättningar i samhället kring den, och sedan eliminerar ”mitten” i debatterna.

Det är i mitten som vi alla borde vara, enligt min åsikt. Eftersom mitten är där man inte dras in i motsatsernas kamp. 

– Joshua Philipp

– De vill inte att det ska finnas någonting i mitten. Det är i mitten som vi alla borde vara, enligt min åsikt. Eftersom mitten är där man inte dras in i motsatsernas kamp, inte in i de här kamperna, in i de här konflikterna i samhället.

– Sanna kommunister skulle vilja ha en extrem höger och en extrem vänster som slåss mot varandra på gatorna.

Han skiljer på de verkligt våldsamma, som man behöver sätta stopp för, och majoriteten av människorna som han säger har dragits med på grund av att de har blivit övertygade om att de gör någonting bra.

– De gör det för att de är godhjärtade människor, de har blivit övertygade om att det är rätt sak att göra. Att förstå det och medge det och ha en viss medkänsla för det, tycker jag är någonting vi ska ha som samhälle.

Philipp lyfter också vikten av att i ett civiliserat samhälle kunna ha ”en civiliserad diskussion” med människor som har olika synsätt än vårt eget.

– Om vi inte har det så är motsatsernas kamp oundviklig, den där kampen på gatorna är oundviklig. Och det är det som jag tycker att vi borde tänka mest på.

Se hela intervjun här.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.