Idén om gröna 15-minutersstäder är på frammarsch i Kanada. I takt med detta växer kritiken mot konceptet som vissa anser vara ett hot mot den personliga rörelsefriheten.

Konceptet presenterades 2015 vid klimatmötet COP21 i Paris av den fransk-colombianske forskaren Carlos Moreno och förespråkar städer där en cykeltur på 15 minuter eller en promenad ska binda samman invånare med allt de behöver.

Även urbanisten Dan Luscher förespråkar idén på sin hemsida 15minutecity.com men erkänner själv konceptets inneboende risk att inskränka både människors rätt att röra sig fritt och den fria marknaden.

”Vi måste definiera och kvantifiera vem som har tillgång till vad och var. Det är en övning i att hantera stora mängder data”, skrev Luscher på sin blogg den 16 juni 2020.

”Det är viktigt att arbeta med marknadskrafter där det är möjligt, i stället för att kämpa mot dem, samtidigt som man alltid måste komma ihåg att marknadskrafter kommer att tillföra för lite av många av de saker som gör en stad trevlig.”

Ett pilotprojekt i Oxford i England har blivit en symbol för idén. Där har man valt att framför allt begränsa invånarnas rörlighet. Staden begränsade trafiken i tre distrikt under 2022 och kommer att göra detsamma i ytterligare sex distrikt under 2024. Målet med projektet är uttalat att ”begränsa onödiga bilresor”. Under 2024 kommer även ”trafikfilter” att införas, och kameror kommer att installeras för att registrera fordon och utfärda böter.

”Passerar ett fordon vissa tider på dagen läser kameran av nummerplåten och utfärdar en bot (för dem som inte har ett särskilt boendetillstånd eller annat undantag), står det i ett pressmeddelande från Oxfords stadsförvaltning i december.

Boten på 35 pund dubbleras efter två veckor om den inte betalas. Undantag kommer bland annat att ges för kollektivtrafik, affärsverksamheter samt polis och annan blåljusverksamhet.

Konceptet kommer även att implementeras i 15 distrikt i kanadensiska Edmonton. Där genomförs nu sista fasen av ett likande projekt som förväntas vara klart i januari 2024.

”Vi kommer att visa hur vi som stad främjar fler bostäder, affärsverksamheter, bekvämligheter och kollektivtrafik i varje [nytt] distrikt, så att fler [människors] vardagsbehov kan lösas med en 15-minuterspromenad, en bussresa eller en cykeltur”, skriver Edmontons kommunikationskoordinator Kali Broda i ett mail till Epoch Times.

”Projektet kommer inte att begränsa rörligheten för människor på något sätt”, fortsätter Broda.

Alex Posa, boende i Edmonton och grundare av gruppen YEG United, är kritisk till idén och organiserade den 10 februari en protest mot konceptet och dess implementering.

– Om det bara handlade om effektivitet och en vilja att det ska vara närmare till bekvämligheter så är jag för det, men jag tror inte att det är vad myndigheterna har för avsikt att göra, säger Posa i en intervju.

– När jag såg vad som hände i Oxford visste jag att samma sak kommer att hända här.

Posa menar att om Oxford till en början lyckas med att införa endast 100 bilresor per år per invånare kan dessa sedan minskas ytterligare.

– Det kommer att vara lätt för dem att börja med 100 resor och sedan minska dem till 50 eller 20 och sedan 10, tills de kanske tas bort helt.

– Det är lättare att kontrollera oss om vi delas upp i små distrikt, liknande hur det var under lockdown.

Posa startade YEG United efter att ett vaccintvång infördes i Kanada. Hon säger att det är myndigheternas agerande under pandemin som gör att hon tvivlar på försäkringar från stadens beslutsfattare om att trafikbegränsningar som de som implementeras i Oxford inte kommer att finnas i Edmonton.

– Det är väldigt svårt för mig att just nu tro på vad tjänstemännen och våra politiker säger.

Douglas Farrow, etikprofessor vid McGill University i Montreal tror att regleringar och kontroller är en fullt möjlig följd av 15-minutersstäderna.

– Jag tycker inte att pratet om dystopi är ogrundat längre. Det är bra att fler personer inser att det att ge upp kontrollen över sin egen förmåga att röra sig fritt är detsamma som att underkasta sig det totalitära. Jag vet inte riktigt hur man annars ska tolka det, säger Farrow till Epoch Times.

Det är inte effektivt ur ett ekonomiskt perspektiv och inte heller ur ett miljöperspektiv. 

Douglas Farrow Etikprofessor 

Farrow menar att konceptet med 15-minutersstäder inte kommer att minska miljöpåverkan eftersom butiker och institutioner då måste finnas i varje stadsdel.

– Man kommer att vara tvungen att antingen ha alla faciliteter i alla stadsdelar eller begränsa tillgången för vissa områden, fortsätter Farrow.

– Det är inte effektivt ur ett ekonomiskt perspektiv och inte heller ur ett miljöperspektiv, trots att det är [miljö]argumentet som används för att rättfärdiga projektet. Däremot är det väldigt effektivt för att främja tyranni, vilket också är anledningen till att människor protesterar mot det. Vi är inga barn, vi är inte hundar och vi kommer inte att acceptera att bli instängda i våra egna städer.

Konceptet 15-minutersstaden blivit en ledstjärna för många kanadensiska städer.

Under sommaren 2020 byggde Montreal runt 300 kilometer cykel- och gångvägar för att öka tillgängligheten för dem som inte vill använda bil. Samtidigt implementerade Ottawa 15-minuterskonceptet 2019 som en del av sin 25-årsplan. I Toronto vann nyligen ett team av arkitekter pris vid World Architecture Festival för sitt förslag om en stadsdel som bygger på Morenos idéer. Även Vancouvers klimatplan för 2020–2025 vill att 90 procent av stadens invånare ska bo inom en kort promenad till det de behöver innan 2030.

Kanadas vilja att kopiera experimentet i Oxford har dock mött ett snabbt växande motstånd. Tre kanadensare har startat Facebookgruppen Rejecting the 15 minute city, som har fått cirka 18 000 medlemmar sedan den skapades i början av februari.

I ett inlägg frågade Epoch Times medlemmarna i gruppen vad de tror att 15-minutersstaden har för konsekvenser och varför de motsätter sig idén. 260 svar kom in, bland annat från en av gruppens administratörer, Branden Witteveen.

”Det är en svår fråga att svara på, det är lättast att börja med vart det kan leda”, skriver Witteveen.

”Föreställ dig en värld där du inte äger någonting, där det är kameror överallt och där du tvingas vara nöjd, annars blir du av med dina poäng i det sociala kreditsystemet. En värld där det inte finns någon självständighet, inget privatliv och ingen fri vilja. En värld där bilar är förbjudna och personliga ägodelar inte existerar. Där yttrandefrihet och resande är obefintligt och allt är servicebaserat”, fortsätter Witteveen.

”Det jobb du en gång hade finns inte längre på grund av koldioxidutsläppen det genererade, och byggnader kommer att klassas som ’inte gröna’ och stängas ner. Allt ersätts med ’gröna jobb’ … med belöningar, incitament, topplistor och medaljer för att fängsla människor så till den grad att de njuter av att vara slavar … 5 år, 10 år, 30 år? Det vore en brutal värld.”

Dystopiska beskrivningar av 15-minutersstaden har lett till starka reaktioner hos konceptets förespråkare.

Dystopiska beskrivningar av 15-minutersstaden har lett till starka reaktioner hos konceptets förespråkare. Lusher skriver i ett Twitterinlägg: ”Ett antal konspirationsteorier … har felaktigt karaktäriserat #the15minutecity som en väg till ett totalitärt samhälle.”

Inlägget citerar en artikel i Forbes där professor Carlos Moreno, som myntade begreppet 15-minutersstäder, avfärdade många av konceptets motståndare som galna.

– FN:s program för boende- och bebyggelsefrågor, World Economic Forum, C40 Global Cities och andra nätverk har uttryckt stöd för konceptet med 15-minutersstäder, vilket göder deras fantasier om att jag är inblandad i den så kallade globala eliten i världen, säger Moreno till Forbes.

Inte heller alla städer är positiva till konceptet. Den 7 februari gick kommunfullmäktige i den engelska staden Southend mot trenden och kritiserade samtliga restriktioner som Oxford infört.

48 städer runt om i Storbritannien planerar att införa 15-minuterstadskonceptet.

Professor Farrow menar att idén om 15-minutersstäder uppmanar människor att välja sida.

– Vill du vara instängd i en 15-minutersstad och vara totalt beroende av dem som bestämmer vad du kan och inte kan göra, vart du får åka och inte får åka, och vad de kommer att låta finnas och inte finnas i din stadsdel så är detta något att ställa sig bakom, menar Farrow.

– Gillar du däremot inte sådant och tycker om frihet, gå då i bräschen och stoppa det.