Tårtan kom flygande rakt mot ansiktet. Den 29 augusti i år höll den unge tyske författaren Constantin Schreiber en föreläsning vid Friedrich-Schiller-Universität i Jena, och i nästa ögonblick var föreläsningen över. Universitetsledningen visste att det fanns en hotbild. I flera dagar hade det förekommit protester mot hans föreläsning, och när den inleddes hade ett flertal islamister tryckt på vid dörren och trängt sig in bland publiken. Schreiber var upprörd. ”De visste om alltsammans och ändå placerade de mig rakt där på podiet.” Bland dem som ville stoppa honom fanns också en tysk grupp med namnet ”Den odogmatiska radikala vänstern”. Ett bra namn. En politisk gruppering som vill stoppa en religionskritisk föreläsning måste vara ordentligt odogmatisk.

Vad hade Schreiber gjort som föranlett alltsammans? Vad hade orsakat det bedrövliga slutet på hans gästföreläsning vid det vackra Friedrich-Schiller-Universität invid floden Saale som ringlar sig så tålmodigt genom det preussiska landskapet? Han hade pratat om sin nya bok med titeln Tur i oturen (Glück im Unglück). Ja, just det. Det var ju tur att det bara handlade om en tårta.