Anna Björk berättar om sitt förhållande till folkdanstraditionen och hur hennes morfar, med det praktiska dansandet som fokus, försökte förstå forna folkdansare.
Jag deltar på den digitala föreläsningen ”fem samtal om folkdans” med Anna Björk, dansare, pedagog, arkivarie och forskare. Samtalet leds av koreografen och folkdansaren Anna Öberg och hålls av Folkmusikens Hus.
Samtalet utgår från idén om tradition och kommer att följas upp av fyra ytterligare samtal med fokus kring folkdansen. Björk har en väldigt känslomässig koppling till tradition. Hon ser det som någonting som delvis är fast och delvis är skapande.
– Jag ser görandet väldigt mycket i traditionen. Man pratar om själva görandet, valsen som traderas, säger Björk.
Traderande är hur tradition, teknik och idé förs vidare mellan människor. Björk beskriver hur tradition inte bara är en enkel process som förs över från en person till en annan, utan hur folkdansen också är, och har varit, i ständig utveckling. När en dans förs vidare utvecklas den samtidigt i relationen mellan människor.
– Det är inte så att det förs från en person till nästa, utan det är en traderingssituation, det är ett ömsesidigt givande och tagande, berättar Björk vidare.
Traditioner blir alltså under ständig förändring inte bara på grund av mänskliga relationer, men även på grund av vad vi väljer att komma ihåg och vad vi väljer att glömma. Vissa saker anses inte längre som lika viktiga och försvinner då ur vårt folkliga minne. För att traditionerna inte ska dö ut måste vi förstå dem på nytt och finna varför vi anser att de är viktiga.
– För att traditioner ska vara relevanta och leva vidare måste man hitta meningen i varför man gör det, berättar hon.
Folkdansen som tradition innebär väldigt mycket sociala förhållanden, känslor och någon typ av intuition. Två personer skapar en relation till varandra och det är inte alltid det går att beskriva i ord vad som händer.
– Vi ser en kropp, eller vi känner en kropp och så försöker vi, kanske inte spegla exakt men vi hittar ett sätt att förstå, att röra oss tillsammans.
Här blir det svårt att forska i traditionen om folkdans och Björk pratar om sin morfar Börje Wallin som forskade inom folkdans och hur han med kroppen försökte förstå hur folkdansen tett sig historiskt. Björk berättar om Wallins arbete:
– Det var ett ständigt pågående kokande av ”Nu ska vi hitta det här igen”.
En del av forskningen handlade då om att finna känslan i den äldre folkdansen och åter finna den där lätt diffusa delen av traditionen. Björk delger hur det kunde se ut när hon hjälpte sin morfar med forskningen.
– Vi höll på att dansa och dansa i timmar och det var inte alltid han pratade så väldigt mycket. utan han lät musiken, kropparna ihop med musiken sköta en del av forskningen åt honom.
Hon visar en film med två kvinnor som dansar och berättar vad hon ser i dansen.
– Det är fint att se hur de är förtrogna med varandras kroppar. Det är inte så stort uttryck men jag blir väldigt nyfiken på hur det skulle kännas att vara dem. Hur de förhåller sig till golvet som sviktar, krafterna mellan dem.
På detta sätt försöker hon förstå traditionen genom att tolka känslorna och relationerna mellan äldre folkdansare, och på samma sätt försökte hennes morfar förstå folkdanstraditioner genom att själv delta i dansen.
Visste du att vi även finns som papperstidning med veckoutgåva? Svenska Epoch Times – en traditionell nyhetstidning med klassisk, objektiv journalistik. Teckna din provprenumeration på papperstidningen idag – endast 99kr – klicka här för mer information.
