Krönika: Vi är skapande varelser
Genom de konstnärliga uttrycksformerna förmedlas inre tankar, drömmar och visioner, skriver Kristina I. Kleinert. Foto: Samira Bouaou


Att uttrycka sig själv och sina tankar genom kultur är något som tillhör människan. Att vara i kontakt med sin skaparlust är att vara i kontakt med sig själv. Det är inget som ska styras av politiska beslut.

Går det att föreställa sig ett samhälle utan kultur? Tänk bort alla tavlor, utsmyckningar inom- och utomhus, musik i alla filmer och format, skönlitteratur och poesi, dans på scen och fest, vad finns kvar? Ett samhälle fyllt med kommersialism, arbete och politik. Barn som inte tycker om att idrotta får räkna matte eller lära sig programmera. Är det science fiction? Kanske, men det är farligt nära en nutida samhällsskildring.

Att uttrycka sig själv och sina tankar genom kulturella aktiviteter är något som tillhör människan. Det är inget som ska styras eller begränsas av politiska beslut eller lagstiftning. Människan är en skapande varelse. Genom de konstnärliga uttrycksformerna förmedlas inre tankar, drömmar och visioner. Kulturen kan vara en länk mellan det inre hos människan och det yttre samhället. Att vara i kontakt med sin skaparlust är att vara i kontakt med sig själv.

Det är inte konstigt att styrande i diktaturer alltid angripit eller utnyttjat kulturen. Kulturutövare rör sig ofta i gränslandet mellan det legitima och det oönskade. Historien visar att många konstnärer, musiker och författare försvunnit under olika utrensningskampanjer. Musiken tystnade, dansen upphörde och poesin ersattes med politisk propaganda.

Ändå finns otaliga berättelser om att i de svåraste stunder vänder sig människan till kulturen och låter sången, musiken och dansen bli en kort stund av avkoppling, en fristad från en brutal verklighet och ett ljus i mörkret. När fienden är synlig är det lätt att göra motstånd, när trycket är hårt finns medvetenhet om att stå emot. Men när saker och ting smyger sig på under dagar och år, när samhället utformas successivt i en riktning, så förskjuts verkligheten nästintill obemärkt. Det som tidigare ansågs otänkbart, blir tänkbart.

Att värna kulturen är att värna mänsklighetens rätt att uttrycka sig själv och sina tankar, livsfarligt i en diktatur, men en tillgång i en demokrati. Varför snörps kulturen idag i Sverige när den behövs så väl? Det är lätt att åtgärder och direktiv leder vidare till tankens diktatur, en likriktning där politisk korrekthet är styrande. Ett steg till så blir kontroll det nya ledordet.

Jag minns mötet med den stökiga klassen i årskurs sju. Jag skulle göra ett dansprojekt med dem. De flesta var storväxta och osäkra killar som försökte spela tuffa. Vi skulle skapa en dansföreställning baserad på historien om odjuret Minotauros på Kreta. Det var med ovilja de påbörjade projektet. Allt var nytt för dem; musiken, dansen och att uttrycka sig själva genom konstnärliga uttrycksformer. Det var ett av de mest påfrestande projekt jag genomfört. Men under projektets gång såg jag att något tändes i ögonen på flera av dem. Det var en gnista av ljus, en intensitet och en glädje som jag inte sett innan. Jag uppfattade det som att de upplevde något de aldrig upplevt tidigare. En dörr hade öppnats till en för dem tidigare okänd värld.

Att öppna inre dörrar är som att öppna en skattkista inom en själv. Den är fylld med bland annat kraft, visdom, kreativitet och mod. Och kanske viktigast av allt – livsglädje. Livsglädje ger hopp och hopp ger kraft att möta livet.

Sveriges nya satsning inom nationell och internationell nyhetsjournalistik i tryck. Teckna din provprenumeration idag – endast 99kr, avslutas automatiskt – klicka på bilden nedan för mer info: