Saknaden efter en förälder kan vara svår och tung, oavsett om föräldern ryckts bort eller om den gjort ett eget val att lämna dig. Själv sökte jag länge substitut för den far jag aldrig haft, men alltid drömt om.

När jag började skolan var det inte så vanligt med ensamstående föräldrar som det är i dag. I min klass var det bara tre andra elever som av en eller annan anledning saknade en av föräldrarna. Av någon anledning ansåg mina klasskamrater att just min frånvaro av en far var särskilt intressant. Jag fick ofta frågor av de andra. Ibland var det regelrätta utfrågningar om min pappa som jag ställdes inför. Varför de valde ut mig är jag inte helt säker på. Kanske var jag mer hemlighetsfull än de andra eleverna. Jag höll mig ju i bakgrunden och pratade inte så mycket.

En gång på en träslöjdslektion blev jag utfrågad av kanske fyra, fem elever medan jag var i målarrummet. Jag tyckte om att såga ut silhuetter av katter med lövsåg. Kanske var jag i full färd med att gladlynt och omsorgsfullt måla en av katterna, när de andra eleverna passade på att ställa mig till svars.