loadingCarroll var förvisso nöjd med Aliceböckerna, men ville lämna något djupare till eftervärlden. För bokens bilder står Harry Furniss som ofta fick instruktioner av Carroll. Foto: Harry Furniss
Carroll var förvisso nöjd med Aliceböckerna, men ville lämna något djupare till eftervärlden. För bokens bilder står Harry Furniss som ofta fick instruktioner av Carroll. Foto: Harry Furniss
Litteratur

Älvor och filosofi i en sprudlande symbios

Anton Carlson

Lewis Carroll är framför allt känd för sina två böcker om Alice: Alice i underlandet och Alice i spegellandet, kanske de mest givna i barnbokskanonen. Hans andra stora barnbok Sylvie och Bruno är relativt okänd. Carroll ville i detta verk sammanfatta hela sin världsbild och livskänsla.

Det är inte svårt att förstå varför Sylvie och Bruno aldrig kom i närheten av den uppskattning som Aliceböckerna fick. Det har dock ingenting med kvalitativa aspekter att göra, utan beror på att Sylvie och Bruno är alldeles för originell och svårgripbar för att bli folkkär. Handlingen utspelar sig mellan två världar: det viktorianska Storbritannien och älvornas värld. Delarna som handlar om de två älvorna Sylvie och Bruno riktas framför allt till barn, medan de mer realistiska episoderna snarare har en vuxen målgrupp. De sistnämnda episoderna innehåller långa dialoger om verklighetens natur och etik. Utöver att boken inte har någon homogen målgrupp lär ett annat skäl till dess okändhet vara att den saknar dramaturgi. Det finns inget tydligt mål för karaktärerna eller någon uppenbar riktning för berättelsen.

Snarare är boken som ett Carrolls testamente, där han vill få in allt han tycker är av betydelse; något av ett hopplock av texter som Carroll har arbetat med under många år. Han skriver i förordet att berättelsen har fått växa ur sina episoder i stället för tvärtom. Inspirationen kommer bland annat från esoterisk buddhistisk filosofi, där människan anses ha ett okroppsligt väsen som kan uppfatta andra verkligheter.

Feedback

Läs mer

Mest lästa

Har du ett nyhetstips?

Skicka till es.semithcope@spit.

Rekommenderat

loadingCarroll var förvisso nöjd med Aliceböckerna, men ville lämna något djupare till eftervärlden. För bokens bilder står Harry Furniss som ofta fick instruktioner av Carroll. Foto: Harry Furniss
Carroll var förvisso nöjd med Aliceböckerna, men ville lämna något djupare till eftervärlden. För bokens bilder står Harry Furniss som ofta fick instruktioner av Carroll. Foto: Harry Furniss
Litteratur

Älvor och filosofi i en sprudlande symbios

Anton Carlson

Lewis Carroll är framför allt känd för sina två böcker om Alice: Alice i underlandet och Alice i spegellandet, kanske de mest givna i barnbokskanonen. Hans andra stora barnbok Sylvie och Bruno är relativt okänd. Carroll ville i detta verk sammanfatta hela sin världsbild och livskänsla.

Det är inte svårt att förstå varför Sylvie och Bruno aldrig kom i närheten av den uppskattning som Aliceböckerna fick. Det har dock ingenting med kvalitativa aspekter att göra, utan beror på att Sylvie och Bruno är alldeles för originell och svårgripbar för att bli folkkär. Handlingen utspelar sig mellan två världar: det viktorianska Storbritannien och älvornas värld. Delarna som handlar om de två älvorna Sylvie och Bruno riktas framför allt till barn, medan de mer realistiska episoderna snarare har en vuxen målgrupp. De sistnämnda episoderna innehåller långa dialoger om verklighetens natur och etik. Utöver att boken inte har någon homogen målgrupp lär ett annat skäl till dess okändhet vara att den saknar dramaturgi. Det finns inget tydligt mål för karaktärerna eller någon uppenbar riktning för berättelsen.

Snarare är boken som ett Carrolls testamente, där han vill få in allt han tycker är av betydelse; något av ett hopplock av texter som Carroll har arbetat med under många år. Han skriver i förordet att berättelsen har fått växa ur sina episoder i stället för tvärtom. Inspirationen kommer bland annat från esoterisk buddhistisk filosofi, där människan anses ha ett okroppsligt väsen som kan uppfatta andra verkligheter.

Feedback

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024