Världens i dag äldsta verksamma auktionshus, Stockholms Auktionsverk, fyller i år 350 år. Man behöver inte vara något matematiskt snille för att räkna ut att företaget alltså måste ha grundats 1674. I en nyutkommen bok kan man ta del av Verkets, som man säger i branschen, första 350 år.
I den nyutkomna boken ”Klenoder och visioner” (Arvinius + Orfeus Publishing), författad av kulturjournalisten Bo Madestrand ihop med antikvitetsexperten Tom Österman (som gick från Bukowskis för att starta auktionsplattformen Auktionen, som i dag äger Stockholms Auktionsverk), går att läsa om ”Kökspigan” av Rembrandt Harmenszoon van Rijn. År 1779 höll Stockholms Auktionsverk en auktion efter Eva Bielke. Auktionen innehöll bland annat en bättre konstsamling där Rembrandts målning, som då benämndes ”Studie av pojke stödjande huvudet i handen”, var en av höjdpunkterna. Gustav III hade fått höra om auktionen och kom ner för att ta sig en titt. Som kung fick han även privilegiet att välja först ur den privata samlingen. Han valde ut 25 målningar och två byster och betalade totalt 6 500 riksdaler. Särskilt nöjd ska han ha varit över Rembrandtmålningarna, varav han ansåg att denna var den främsta. År 1866 överfördes ”Kökspigan” (1651) till Nationalmuseum, där den fortfarande finns kvar. Foto: Stockholms Auktionsverk
I boken ”Klenoder och Visioner” (Arvinius + Orfeus Publishing) minglar den brokiga kundkretsen som Stockholms Auktionsverk har sett passera in genom entrén under århundradena: lumphandlare, kungligheter, författare och storsamlare. Initierat och underhållande berättar bokens författare om minnesvärda försäljningar av unika föremål och objekt.
Boken avhandlar det egenhändigt skrivna manuskript som Albert Einstein plitade ner 1922 och som gick under klubban för 1,4 miljoner kronor (inklusive avgifter) 2018. I manuskriptet, som är på två sidor, har fysikern tagit med en variant av den allmänna relativitetsteorin från 1915. Manuset publicerades den 21 december 1922 i den kungliga preussiska vetenskapsakademien, med säte i Berlin.
Albert Einsteins manuskript från 1922 såldes hos Stockholms Auktionsverk 2018 för 1,4 miljoner kronor (inklusive provision). Foto: Stockholms Auktionsverk
Det är Einsteins första publicerade verk som Nobelpristagare. Einstein tilldelades 1921 års pris i fysik, vilket tillkännagavs hösten därpå. Manuskriptet är Nobelpristagarens kritik mot matematikern Erich Trefftz, som i ett dokument har tillkännagivit att han har hittat en statisk lösning av ekvationerna för generell relativitet för tvåpunktsmassor. Einstein skriver dock i sin partsinlaga att kollegans slutsats är felaktig (snälla, sluta titta på oss som om vi kunde avgöra vem som hade rätt av snillena, vi läste humaniora). I föremålsbeskrivningen (som dock inte ingår i den nyutkomna boken) går att läsa Olov Amelins kommentarer om manuskriptet.
Amelin är tidigare chef för det som tidigare hette Nobelmuseet och numera bär namnet Nobel Prize Museum. Han skriver att manuset har skrivits, eller i alla fall har daterats, den 22 november 1922. Vid denna tidpunkt befann sig Einstein på en föreläsningsturné i Sydostasien. Amelin menar att ur ett Nobelpris-perspektiv är dokumentet ännu mer intressant.
I mitten av november 1922 nåddes Einstein av det telegram som förkunnade att han hade tilldelats 1921 års fysikpris, som man alltså hade hållit inne med tills 1922. Einstein nämner inte detta i något brev eller i några anteckningar förrän i mitten av december samma år – det vill säga efter Nobeldagen. Och det dröjer ända tills i januari 1923 innan Einstein hör av sig till Nobelkommittén och tackar för priset.
Amelin skriver vidare att det hör till saken att Einstein fick mer pengar för föreläsningsturnén än vad Nobelpriset inbringade. Dessutom hade Einstein redan lovat bort Nobelprispengarna till sin förra fru, som under skilsmässoförhandlingarna hade fått Einstein att lova att hon skulle få prissumman när han erhöll priset. Ett löfte från en självsäker fysiker, måste man säga.
När Einstein väl nämner att han har fått Nobelpriset så gör han det i ett brev den 17 december 1922 till sönerna Hans Albert och Eduard. I brevet står det att sönerna nu har blivit så rika att pappa Albert får komma och tigga pengar av dem. Snille och smak – och skämtlynne!
Alla som är begeistrade av antikviteter och auktionsvärlden har fått smaka på just hur till synes ”döda” föremål kan levandegöra historiska skeenden. Genom att bekanta sig med ett objekt med ett antal årsringar innanför bältet, så kan man få erfara den där svindlande känslan av att slungas tillbaka i tiden. Tingen som genom auktionshusens försäljningar kommer i dagen har den magiska kraften att få oss att nyfiket vilja veta mer, lära oss mer om svunna epoker och platser. Och framför allt om fascinerande människoöden.
Den tyske, i Schweiz födde fysikern Albert Einstein (1879–1955) sade många tänkvärda saker. Bland annat: ”Vetenskap är inget mer än en raffinering av vardagliga tankar.” Foto: Stockholms Auktionsverk
I Poluska huset (överst till vänster på bilden) vid Myntgatan låg Stockholms Auktionsverk åren 1790–1836. Auktioner blev tidigt ett stort folknöje. På en teckning av G. Broling syns kvinnor, män och barn köa till lokalen på Riddarholmen för att sälja allehanda gods. Kvinnor fick delta fast de då var omyndiga. En av dem var klädeshandlaren Mathilda Carlsson (ovan till höger) som deltog vid fyra auktioner bara under mars månad 1870. Foto: Stockholms Auktionsverk
Dansken Bertel Thorvaldsens graciösa ”Backantinna och satyr” i carraramarmor, monterad i träram, från cirka 1833, såldes av Stockholms Auktionsverk i höstas för 3 937 500 kronor (inklusive provision). Backantinnan ingår i kretsen kring Bacchus, den grekiska mytologins vingud. I Thorvaldsens museum i Köpenhamn finns två närmast identiska versioner med auktionens relief. Bertel Thorvaldsen (1770–1844) anses ha varit en av sin tids viktigaste och mest inflytelserika skulptörer. Faktum är att han efter Antonio Canovas (1757–1822) bortgång av många betraktades som sitt skrås främste utövare. Thorvaldsens talang gav honom Kunstakademiets stora guldmedalj samt dess resestipendium, vilket tog honom till Rom år 1797. Dagen då Thorvaldsen anlände till Rom, den tidens absoluta kulturella centrum för den klassiska konsten och dess bildning, kallade han sin andliga födelsedag. I Rom kom Thorvaldsen att verka större delen av sitt liv som nyklassicistisk skulptör, fram till 1838. Konstnären har bland annat en piazza uppkallad efter sig i den eviga staden. Foto: Stockholms Auktionsverk
Hertiginnan Hedvig Elisabeth Charlottas skrivbord. Högklassigt sengustavianskt Stockholmsarbete, av Johan Christian Linning (mästare och hovschatullmakare 1779–1801). Såld på Klassiska i juni 2016 för 147 000 kronor. Hedvig Elisabeth Charlotta (1759–1818) var drottning av Sverige 1809–1818, drottning av Norge 1814–1818 och gift med Karl XIII från 1774. Sedermera änkedrottningens skrivbord har sålts av Stockholms Auktionsverk hela tre gånger genom åren, alltså: första, andra, tredje gången sålt! Det hela är så klart talande både för de antika möblernas kvalitet, men också talande för hur lång tid 350 verksamma år faktiskt är. Historia hinner skrivas under tiden. Att det är just hertiginnans skrivbord är särskilt spännande eftersom hon har gjort sig känd för eftervärlden som en flitig dagboksskrivare. Genom sina dagböcker skildrade hon livet vid hovet under åren 1775–1817, material som utgavs 1902–1942 i nio band och som anses vara ett av de mest värdefulla standardverken inom svensk historia. Detta eftersom kunglighetens skarpsynta iakttagelser ger en ovärderlig insikt i de politiska händelserna och den kulturella utvecklingen. Foto: Stockholms Auktionsverk
Herrarmbandsur från Patek Philippe. Under 2000-talet ökade efterfrågan på herrarmbandsur hos auktionshusen. Detta exemplar från cirka 2016 av den klassiska modellen Nautilus från Patek Philippe såldes av Stockholms Auktionsverk i februari 2022 för 1 550 000 kronor. Tidigare i år gick O’Regan Collection under klubban. Vi talar om auktionen då runt 100 historiska föremål ur historikern Christopher O’Regans samling såldes för dubbla utropet. Resultatet visade att allt fler människor värdesätter föremåls historia och proveniens, som skatter att förvalta och föra vidare till nya generationer. Eller som klocktillverkaren Patek Philippe säger i sina ikoniska annonser: ”You never actually own a Patek Philippe. You merely look after it for the next generation”. Foto: Stockholms Auktionsverk
Anita Ekbergs ring av 18 karat guld med bland annat en smaragdslipad topas gick tack vare sin proveniens för 28 000 kronor på den Klassiska auktionen 2016. Foto: Stockholms Auktionsverk
”Underlandet” av August Strindberg (olja på papp, 1894). Under det sena 1980-talet rådde det som bekant börsrally och även konsthausse. Kulmen nåddes när August Strindbergs ”Underlandet” såldes hos Bukowskis 1990 för 22,6 miljoner, vilket innebar nytt rekord för ett svenskt konstverk. Två år senare tvångssåldes den hos Stockholms Auktionsverk för 3,6 miljoner. Den 3 juni 2010 blev verket den näst dyraste svenska målningen, efter Anders Zorns ”Sommarnöje”. Foto: Stockholms Auktionsverk
Visning 1943. Foto: Stockholms Auktionsverk
Visning år 1976. Foto: Stockholms Auktionsverk
