Det blir allt svårare för utländska journalister att arbeta i Kina. Förutom att använda sin vanliga taktik för att kväva pressfriheten har man enligt en ny rapport börjat använda drönare för att övervaka och störa journalisternas arbete.
Rapporten från Foreign Correspondents Club of China (FCCC) visar att Kinas nollcovid-politik är helt borta, men att det fortfarande är svårt för utländska journalister att utföra sitt jobb. De måste fortfarande hantera myndigheternas ”hårdhänta svar” på all oberoende rapportering.
Förra året började Kina använda sig av drönare för att övervaka utländska journalister ute på fältet.
I rapporten från FCCC berättar en europeisk journalist att de förföljdes av flera bilar fulla med civilklädda poliser när de reste till två olika provinser för att ”kartlägga kopplingen mellan klimatförändringar och extrema väderhändelser”.
– Drönare skickades ut för att följa och observera oss när vi klev ur vårt fordon för att filma och göra intervjuer. När vi gick till fots till en plats följde drönarna efter oss, berättar journalisten.
Detta är en relativt ny utveckling och återspeglar en alltmer fientlig atmosfär för journalister som uttalar sig om pressfrihetssituationen i Kina.
Ur rapport från Foreign Correspondents Club of China
Journalisten är en av de över hundra korrespondenter från FCCC som svarat på undersökningen som gjordes under två månader i början av året. Svarandena representerade nyhetsförmedlingar från Asien, Europa, Latinamerika och Nordamerika.
I rapporten citeras några journalister anonymt, men FCCC konstaterade att de flesta inte ville bli citerade på grund av rädsla för potentiella repressalier mot dem själva eller deras publikation.
”Detta är en relativt ny utveckling och återspeglar en alltmer fientlig atmosfär för journalister som uttalar sig om pressfrihetssituationen i Kina”, står det i rapporten.
Drönare är inte de enda digitala verktygen som Kina använder för att övervaka utländska journalister. Enligt rapporten trodde majoriteten av de svarande att de kinesiska myndigheterna ”troligen eller definitivt hade komprometterat deras kommunikationsnät”.
Enligt rapporten har fyra av de svarande uppgett att regeringstjänstemän hänvisat till information som de inte kunnat känna till om de inte haft tillgång till deras privata konton eller utrustning.
En annan europeisk journalist beskriver förhållandet mellan kinesiska tjänstemän och utländska journalister som en ändlös ”katt-och-råtta-lek”.
– Oavsett vilken strategi man använder så anpassar sig det kinesiska övervaknings- och säkerhetssystemet och täpper till luckan. Utrymmet för att kunna rapportera blir mindre och mindre oavsett strategi, säger journalisten.
Det finns ingen pressfrihet i Kina och landet har under många år varit ett av världens värsta när det gäller att fängsla journalister.
Omkring 99 procent av de tillfrågade i FCCC:s undersökning uppgav att rapporteringsförhållandena i Kina ”sällan eller aldrig uppfyller internationella rapporteringsstandarder”.
Samtidigt sade 81 procent att de hade råkat ut för störningar, trakasserier eller våld när de arbetade i Kina.
Enligt rapporten uppger över hälften (54 procent) av de tillfrågade att de minst en gång hindrats av polis eller andra myndighetspersoner. Många har hindrats från att filma, ta bilder eller göra intervjuer och även frihetsberövats.
Många kineser vägrar att prata med utländska journalister. 82 procent av journalisterna uppger att de nekats intervjuer av personer som säger att de ”inte får tala med utländska medier eller att det krävs tillstånd”.
”Under de senaste åren har vi sett en betydande förändring där akademiska källor, medarbetare i tankesmedjor och analytiker antingen avböjer intervjuer, begär anonymitet eller inte svarar alls. I andra fall har tidigare beviljade intervjuer dragits tillbaka efter påtryckningar från myndigheterna”, skriver man i rapporten.
Det konstateras även att Peking nu bedömer fler områden som ”politiskt känsliga”, förutom tidigare kända regioner som Xinjiang och Tibet. Regioner som gränsar till Mongoliet, Ryssland och Sydostasien är också känsliga områden.
I Xinjiang hålls över en miljon uigurer och andra muslimska minoriteter i interneringsläger där de utsätts för tvångsarbete, tortyr, sexuella övergrepp, politisk indoktrinering, tvångsaborter och tvångssterilisering.
Enligt rapporten upplevde 79 procent av journalisterna ”problem” när de försökte rapportera från områden som gränsar till Ryssland, medan 43 procent hade problem med att rapportera från områden som gränsade till Sydostasien.
