I en tid präglad av polarisering framstår kollektiva känsloutbrott som ett påtagligt fenomen. Ett tydligt exempel är reaktionerna på Donald Trump, USA:s president, vars namn väcker både ilska och beundran.
I nyheter, på sociala medier och i samtal hörs fördömanden av hans person och politik, ofta utan nyanser. Vad driver detta hat, där en individ tycks förena människor i moralisk överlägsenhet? Vad avslöjar det om oss själva? Jag vill bjuda in till en reflektion över hatets mekanismer, maktens natur och möjligheten till en mer nyanserad förståelse.
Att hata är mänskligt. Det är en känsla som ger utlopp för frustration, rädsla eller osäkerhet. Men när hatet blir kollektivt, förstärkt av gruppens enighet, blir det något annat – en kraft som inte bara riktas mot en person utan också definierar dem som hatar. Hannah Arendt beskrev hur massrörelser finner sammanhållning i en gemensam fiende. Trump har blivit en sådan fiende för många, en projektionsyta för ekonomisk oro och moraliska konflikter.