31 januari 2017 är det tio år sedan den första rapporten med det otäcka namnet ”Bloody Harvest” (”Blodig skörd”) presenterades för allmänheten.
Rapporten skrevs av två ansedda kanadensiska utredare, båda utbildade jurister: David Matas, verksam som människorättsadvokat, och politikern David Kilgour, som bland annat varit utrikesminister för Stillahavsregionen.
Den undersöker anklagelser som kom 2006, om att det i Kina pågår omfattande stölder av kroppsorgan, såsom njurar, hjärtan och levrar, från fängslade samvetsfångar, i ett bisarrt samarbete mellan fängelser/fångläger och sjukhus, där vissa liv offras för att andra ska räddas.
Dödad för organ – Kinas hemliga transplantationsindustri
En kvinna, kallad ”Annie” som flytt till USA berättade att hennes före detta man som arbetade som läkare i Kina tagit hornhinnor från 2000 falungong-utövare vid ett sjukhus, där det till följd av organstölder dödats 4 000 falungongutövare. Strax efter detta första larm avslöjade en militärläkare att det fanns minst ett 30-tal enheter runt om i Kina som sysslade med organskörd.
Redan 2006 kom de med en preliminär rapport. I den listar författarna 33 bevis som de, i avsaknad av motbevis, menar leder till slutsatsen att: ”Den kinesiska regeringen och dess enheter i olika delar av landet, särskilt sjukhus men också fångläger och ‘folkdomstolar’, sedan 1999 har dödat ett stort men okänt antal Falun Gong-samvetsfångar. Deras inre organ, såsom njurar, levrar, hornhinnor och hjärtan, inhämtas utan medgivande för att säljas till höga priser, ibland till utlänningar, som normalt har långa väntetider för att få frivillig donation i deras hemland.”
Rapporten uppmärksammade de extremt korta väntetiderna. Det kunde räcka med en eller två veckor för att få en lever i Kina, medan det i författarnas hemland Kanada kunde ta 32,5 månader. Detta antydde att organen inhämtades på beställning.
Det saknades en rimlig förklaring till var organen till de transplantationer som utförs i Kina kommer ifrån; kineser donerar ogärna organ, på grund av traditionella uppfattningar om att kroppen ska vara hel även i döden.
I Bloody Harvest, år 2007, fördjupades undersökningarna.
Utredarna ringde kinesiska sjukhus och utgav sig för att vara intresserade av en transplantation, och fick därigenom bekräftat att det fanns organ från falungongutövare tillgängliga.
Trots de allvarliga anklagelserna kom Kinas regim inte med några dementier, och presenterade inga motbevis, såsom listor på ursprunget till de många organ som använts vid transplantationerna. Utredarna kunde inte tolka detta på annat sätt än att anklagelserna var sanna och att organskörden från levande falungongutövare var en pågående företeelse.
2009 kom en uppdatering av Bloody Harvest, med underrubriken ”The killing av Falun Gong for Their Organs”, som redovisade nya bevis, samt reaktioner på tidigare avslöjandena. Författarna fick 2009 fick Human Rights Award av International Society for Human Rights och nominerades 2010 till Nobels fredspris.
2016 kom den senaste uppdateringen, som var ett samarbete med Matas, Kilgour och den undersökande journalisten Ethan Gutmann, som skrivit reportageboken ”The Slaughter” om organstölderna. Denna fokuserar framför allt på omfattningen av Kinas organstölder, och resultaten får de tidigare siffror att blekna.
Utredarna har tittat på kapaciteten vid Kinas över 800 transplantationssjukhus och gått ner på detaljnivå och räknat antal läkare, operationssalar sängar med mera, för att få en uppfattning om hur omfattande verksamheten egentligen är.
Resultatet förskräcker.
En och en halv miljon människor kan ha fallit offer för Kinas organskörd.
LEDARE: Det duger inte, utrikesministern!
Organen skördas i hemlighet. De människor som får sina organ stulna kan inte berätta om det – de är ju döda. De som är inblandade i verksamheten säger av begripliga skäl inget. Kommunistregimen inser att Kina kommer att drabbas av internationellt fördömande när anklagelserna vinner ett omfattande erkännande. Många av de politiska utrensningar som pågår i Kina är kopplade till förföljelsen av falungong och organstölderna. Men det säger kommunistpartiet naturligtvis inte högt.
Det har gått mer än tio år sedan detta blev känt. Nu är det hög tid att världen tar denna fråga på allvar och gör en internationell utredning av organskörden. Och Kina måste lägga korten på bordet!
