Jag har med förkärlek drivit frågan om att Sverige borde bli ett elområde, men det kommer att öka priserna i norr. Till viss del kompenseras det av lägre elskatter och av en bättre fungerande elmarknad, vilket delvis också gagnar människor i norr. För medborgare i södra Sverige som dignar under höga elpriser medför ett elområde ordentliga välfärdsökningar.

Min syster och jag hade en gång en vänskaplig diskussion om livet på landsbygden och dess vedermödor. Diskussionen var innan vi hade en kraftigt fördyrande reduktionsplikt men skatten på bensin och diesel var ändå en väsentlig kostnadspost för ett hushåll som bor i en liten by i innersta Västmanland. Av miljöskäl var jag för en skatt, till och med en ganska hög sådan. Konsumtion och produktion av varor och tjänster ska betala den fulla kostnaden för sina aktiviteter. Så även för dem som bor på landsbygden. Fördelarna med att bo på landsbygden är ju avsevärt lägre boendekostnader för att nämna något. De uppenbara nackdelarna är ju avsaknaden av kollektivtrafik som tvingar människor att köra bil och en eroderande samhällsservice. I dag skulle jag lägga till en avsaknad hos många av dagens politiker att förstå att beslut om skog och mark måste ske utifrån landsbygdens perspektiv, inte Södermalmsbornas. Men varför skriver jag om detta?