Den 3 april utses vinnaren av Kasper Kalkon-priset, samtidigt som de vackraste nya husen hyllas under Arkitekturupprorets gala. Kasper Kalkon-priset är ”fulpriset” som introducerades 2016 som en reaktion på Sveriges Arkitekters Kasper Salin-pris. Priset delas ut av Arkitekturupproret, som arbetar för vackrare arkitektur, trivsammare städer och mänskligare boendemiljöer.

Galan belyser paradoxen att människor måste kämpa för skönhet i det offentliga rummet, samtidigt som det finns ett överskott av ekonomiska medel och materiella resurser i samhället. Skönheten, som borde vara en självklarhet, har blivit en infekterad fråga eller ses av etablissemanget som en icke-fråga. I bästa fall framställs Arkitekturupprorets ansträngningar som Davids kamp mot Goliat, i sämsta fall blir de kämpande skönhetsälskarna ett kollektivt ”persona non grata”. Men som alltid när man har vinden i ryggen, så har man medflyt och det är en tidsfråga innan saker och ting vänder. Men varför är skönhet en stridsfråga? Borde det inte vara en självklarhet att samhällsmiljön är vacker och välordnad – en plats att längta till och bli uppfylld av?