Idrottarna som tar medalj under OS får med sig en bit av Eiffeltornet hem i handbagaget. Medaljerna innehåller nämligen fragment av det världsberömda tornet som i år fyller 130 år. Men om vissa hade fått bestämma, hade det aldrig sett dagens ljus i Ljusets stad.

Eiffeltornet byggdes för att bli den anslående entrén till världsutställningen Exposition Universelle i Paris 1889, som arrangerades till 100-årsminnet av den franska revolutionen. Men det var faktiskt tänkt att Eiffeltornet, som besöks av nästan sju miljoner turister varje år, skulle rivas efter 20 år. 

Många lever nog i förvissningen om att det var Gustave Eiffel som ritade och konstruerade skapelsen som bär hans namn. Men tornets arkitekt Stéphen Sauvestre och de två ingenjörerna Maurice Koechlin och Émile Nouguier, båda anställda vid Eiffels civilingenjörsfirma, är de som bör äras för den snillrika fackverkskonstruktionen. Förslaget om att uppföra tornet slog ut mer än 100 medtävlande, och Gustave Eiffels företag fick uppdraget att uppföra tornet i järn, och man gav verkligen just järnet – tornet stod färdigt på bara två år, två månader och fem dagar. Det ansågs som en bedrift både när det gällde hastighet, precision och ingenjörskonst. Tornet var vid invigningen 300 meter högt (i dag är det 330 meter högt). Det var fram till att Chrysler Building byggdes 1930 världens högsta byggnad. Man använde ungefär 12 000 järnbalkar, vilka sammanfogades med 2,5 miljoner nitar. Nitarna tillverkades faktiskt i Värmland, på Borgviks bruk, med järn från Saxå bruk. Värmlänningarna var även en av leverantörerna av järnbalkar.