Tusentals människor har befriats från de ökända bedrägericentren längs gränsen Thailand-Myanmar den senaste tiden. Frågan är vem som ska betala deras biljetter hem – och om Thailand kommer att ta emot dem.
För några veckor sedan började tusentals personer som fritagits från bedrägericenter i Myanmar dyka upp. Det efter att Thailand, under påtryckningar från Kina, brutit el- och telekommunikationsförbindelserna till anläggningarna vid gränsen. Men många som räddats befinner sig nu i limbo.
– Jag svär till Gud, jag behöver hjälp, säger Mike som han kallar sig, till BBC.
Nu hålls han i ett läger av den beväpnade milis som "räddade" honom och andra arbetare. Mike, ursprungligen från Etiopien, kom till Myanmar i tron om att han hade lyckats få ett välbetalt jobb i Thailand. I stället tvingades han jobba långa timmar varje dag med att svindla personer på nätet.
Fler än 250 personer från 20 länder som enligt uppgift räddats från bedrägericenter i Myanmar korsar gränsen till Thailand. Bild från den 12 februari 2025. Foto: Thailändska armén/AP/TT
Kärleksbedrägerier och penningtvätt
Han är en av uppskattningsvis 100 000 personer som har blivit lurade att jobba i bluffabriker längs Myanmars gräns mot Thailand. På plats pressas de att utföra kriminell verksamhet på nätet, allt från kärleksbedrägerier och kryptobedrägerier till penningtvätt och olagligt spel.
– Det var den värsta upplevelsen i mitt liv. Självklart blev jag slagen, men tro mig, jag har sett väldigt mycket värre saker ske mot andra människor, säger Mike.
Flera av dem som lyckats fly vittnar om tortyr. En av dem är Aryian från Bangladesh.
– De gav oss ett mål varje vecka, 5 000 dollar. Om man inte lyckades få in pengarna gav cheferna oss två elektriska chocker, eller så stängdes man in i ett mörkt rum utan fönster. Men om man tjänade mycket pengar, då var cheferna nöjda med oss, säger han till BBC.
Om arbetarna lyckas fly eller bli räddade har de få ställen att ta vägen. Deras pass har oftast beslagtagits av bedrägericentrens chefer. Vissa släpps bara om deras familjer betalar stora lösesummor.
Vill inte släppa in
Thailand vill heller inte ta in tusentals personer i landet som de sedan måste ta hand om på obestämd tid. Innan de förs över gränsen försöker myndigheterna reda ut vilka som är offer för människohandel och vilka som har begått brott.
Att arbetarna är från flera olika länder ställer dessutom till det, då vissa länder gör väldigt lite för att hjälpa sina medborgare hem.
Omkring 130 av de 260 som räddades från ett center i februari i år var från Etiopien – men landet har ingen ambassad i Bangkok.
Om Mike inte får korsa gränsen till Thailand snart är han rädd att milisen som fritog honom kommer att skicka tillbaka honom till bedrägericentret, där han riskerar att bli straffad.
– Jag vill bara hem. Jag vill bara hem till mitt land, det är allt jag ber om, säger han till BBC.
