När EM-finalen avgörs i Berlin på söndag är det 17:e gången en Europamästare koras. Detta efter ett fajtande som under de gångna 64 åren sträckt ut sig från fem dagar till att omfatta en hel månad.

Uefas (och Fifas) sätt att ”markera närvaro” med allt större och längre slutspel i nationsmästerskapen är på god väg att knäcka det tunna skikt av spelare som utgör Europas och världens spelarelit. För det är nog så det hänger ihop: Efter att klubbarna för ungefär 30 år sedan uppfann Champions League-formatet, en tävlingsform för eliten som involverar flera lag och spelare än tidigare, har fotbollens styresmän på världs- och världsdelsnivå svarat med att låta sina mästerskap växa, växa och växa.