Varje vecka har jag glädjen att fördjupa mig i en film och minst en bok inför texterna till denna kulturbilaga. Den ständiga frågan som väcks är: Hur ska jag kunna möta detta verk? Att möta ett konstverk skiljer sig egentligen inte så mycket från det genuina mötet med en annan levande varelse; lika mycket lyhördhet och respekt som krävs för att förstå den andre behövs för att nå fram till ett verk.
När filosofen Immanuel Kant skrev sina kritiker om förnuftet och omdömeskraften var det inte för att säga något negativt om dem, utan att kunna få klarhet i vad dessa är för något. Ursprungligen betydde kritik ungefär undersökning, i dag förknippar vi det mer med bedömning, och ofta associerat med en negativ sådan, där vi förväntas kunna ”ta kritik”.
Tar man en titt på recensionerna i de största samtida tidningarna ser man inte mycket undersökande. Sådant som hotell och restauranger förväntas vi betygsätta, där våra samlade omdömen kan avgöra en verksamhets framtid. Konsten omskrivs ofta på liknande sätt, som om det vore produkter att förbruka. En recension kommer mer att bli en konsumentupplysning än ett möte med ett verk. Kanske går det snart även att betygsätta sin dejt, om det inte redan är möjligt. Det är knappast en tillfällighet att tv-serien ”Seinfeld” sedan flera decennier är en av de mest uppskattade komedierna, eftersom den driver med hur allt har blivit konsumtionsvaror och föremål för grundlös bedömning.
