Nu lider svampsäsongen mot sitt slut – men inte för alla. Att odla svamp hemma är ganska enkelt och lockar allt fler att börja.
För att komma i gång med svampodling behövs inga särskilda förkunskaper, berättar svampkonsulenten Elisabeth Bååth, själv hängiven hemmaodlare.
– Man kan köpa ett färdigt kit. Då får man med mycel, själva svampen, och en odlingspåse och substratet som det ska växa på.
En enkel nybörjarsvamp är ostronskivlingen, eller ostronmusslingen som är det namn mykologerna föredrar.
– Det är en av de vanligaste att odla, den har vuxit mest i hela världen faktiskt. Den är lätt för den är så snabbväxande och man behöver inte vara lika noga med hygienen som med svampar som behöver längre tid.
Inga kantareller
Det är inte alla svampar som går att odla, till exempel några av våra mest älskade svampar som kantarell och karljohan. De är så kallade mykorrhiza-svampar som lever i symbios med träd. Tillsammans med träden skapar de underjordiska nätverk, mykorrhiza, som kräver speciella förutsättningar för att utvecklas, förklarar Elisabeth Bååth.
– Man har gjort försök med kantarell i Sverige men man fick inte fram någon. Det är rätt svårt.
Champinjon och stolt fjällskivling är kompostsvampar och går att odla. Det gör även vedlevande arter som ostronskivling och shiitake. I naturen får de sin näring från förmultnande växtdelar. När man odlar själv kan de växa på stockar, halm och sågspån, till och med toalettpapper.
– Det blir inte så många svampar, men det är ganska enkelt. Man tar ut rullen i mitten och så häller man på vatten och ställer i en plastpåse.
Asiatiska nykomlingar
Den lättodlade ostronskivlingen går att plocka vilt i Sverige, men i takt med att svampodlingen växer har det dykt upp nya svampar på marknaden. De har ofta ursprung i Asien. Jättekragskivling, enoki och pioppini är några av nykomlingarna.
Många av dem finns i mataffärerna och Elisabeth Bååth tipsar om att först köpa och provsmaka innan man odlar. Hennes egen favorit är shiitake.
– Jag tycker att den är så god. Men den är långsamväxande. Det tar många år, man får ha den på stockar.
Växande intresse
Elisabeth Bååth har varit svampkonsulent länge och även undervisat vid Umeå universitet.
– Jag har jobbat med kurser under många år och intresset för svamp i Sverige har ökat otroligt. Förr var det mest pensionärer som gick kurser, men nu är det ungdomar. Sedan kommer de och vill odla också – det är jättekul.
Ett bra exempel på det är Fabian Omne. Hans intresse för svampodling ledde till att han förra tog året över Svamphuset – företaget som var först i Sverige med att sälja odlingskit för svamp.
Ostronskivling i ett litet svamphus där man i princip bara tillsätter vatten går väldigt snabbt och lätt, däremot kräver odling med mycelpluggar på stockar lite mer tid och plats. Men det är inte svårt.
Lövträd bäst
Stockarna ska man ta när de är fuktiga, antingen på våren eller hösten, och de bästa arterna är lövträd som björk, al och bok. Fabian Omne poängterar att man inte ska ta ner träd i onödan för att odla.
– Om man däremot tar ner träd av andra skäl, eller beskär sina träd, så är stockodling ett utmärkt sätt för att ta vara på restmaterialet. Både grenar och stockar funkar galant.
Annars rekommenderar han att prata med lokala sågverk eller arborister.
Stockarna ska inte ha legat för länge efter att de fällts. En till sex veckor är max för att inga andra sporer ska ha tagit över.
– Stocken måste inte var stor. Ju mindre den är desto snabbare växer svampen, men skörden blir mindre.
I stocken borrar man hål runt om i ett diamantmönster och i hålen stoppar man mycelpluggar. De finns att köpa färdiga – att själv ta fram mycel är en komplicerad process. När pluggarna sitter i förseglar man hålen med vax och förseglar även stockens ändar. Stocken lägger eller ställer man på en inte alltför solig plats i trädgården – eller på balkongen.
– Svamp gillar inte direkt sol, så norrsidan av huset eller under buskar eller träd brukar vara perfekt.
Lång väntan
Och sedan väntar man. Odling på stock är inget för den som vill se snabbt resultat.
– Det kan ta ett år för första skörden. Det kan ta två år, eller tre.
Å andra sidan kan man sedan se fram emot flera år med skördar.
Andra svampar lämpar sig bra för frilandsodling. Till exempel stolt fjällskivling kan man odla i en pallkrage eller tillsammans med till exempel tomater.
– Det kan ge otroligt mycket skörd.
Att odla själv är naturligtvis inte samma sak som att gå i skogen. Det kanske inte ger samma kick som att leta och hitta svamp. Å andra sidan vet man vad man får och att svamparna är ätliga. Och, tillägger Fabian Omne:
– Man slipper rensa.
