Stig Dagermans författarkarriär blev mycket kort. Trots detta lämnade han en rik litterär skatt efter sig. I sin sista roman, ”Bröllopsbesvär”, som nu finns återutgiven, trädde han fram som helgjuten tragikomisk berättare.

Det var som litterärt underbarn Stig Dagerman intog den kulturella parnassen. 22 år gammal romandebuterade han 1945 med den existentiellt febriga beredskapsromanen ”Ormen”. Den blev tongivande för fyrtiotalismens diktning och både läsare och kritiker jublade. ”Så våldsamt övertygande har ingen svensk författare i detta sekel debuterat”, skrev litteraturkritikern Olof Lagercrantz i en recension i DN.

Innan Dagerman, endast 31 år gammal, tog sitt liv hann han ge ut ytterligare tre romaner: ”De dömdas ö” (1946), ”Bränt barn” (1948) och ”Bröllopsbesvär” (1949). Förutom romaner skrev Dagerman också resereportage, essäer, tidningsartiklar, dagsvers, pjäser och noveller i en rasande fart.