Det har gått 30 år sedan bil/passagerarfärjan M/S Estonia förliste på öppet hav. 852 människor omkom i katastrofen och 501 av dem var svenskar. Sverige var i chock. Ansvariga politiker – Carl Bildt som efter valet ersattes av Ingvar Carlsson och Mona Sahlin – hade svårt att hantera katastrofen, och inte minst sorgen, chocken, ilskan hos alla anhöriga som mist sina nära och kära.

Det var givetvis ingen enkel uppgift. Vreden över att olyckan över huvud taget kunde hända, de knappa beskeden om varför den hände och så den stora frågan om vad vi skulle göra med alla omkomna. Skulle de bärgas eller få stanna på Estonia och få gravplats där? Redan här var förtroendet mellan sörjande anhöriga och ansvariga politiker kört i botten. En del ville absolut ha upp sina anhöriga från havsdjupen, andra accepterade fartyget som gravplats.