Gympaläraren sade bara ”spring!” och pekade mot skogen. Ingen teknik, inget varför, inget kul. Petra Månström var bland de sämsta. Tio år senare blev hon ”Maratonpetra”. När revanschen var fixad började hon sin resa mot upplevelselöpning snarare än prestation. Som löpcoach är hon nu den gympalärare hon hade velat ha i skolan.

Varför fastnade Petra Månström för löpning, trots de negativa upplevelserna från skolgympan?

– I oktober 2009 hade jag sagt att jag aldrig kommer att springa igen. Två månader senare hörde jag mig själv tacka ja – inte bara till att springa Stockholm Marathon utan också till att blogga om det. I efterhand har jag förstått att jag ville ta tag i olösta knutar från skolidrotten. Man skulle springa barkspåret på tid utan att veta hur man gör. Jag var bland de sämsta.