Att passa barnbarn när man själv är i 70-årsåldern är en utmaning. För att uttrycka det diplomatiskt, de skilda energinivåerna mellan mig och, låt säga en fyraåring, är påtagliga. Men för det mesta är det uppfriskande och kul. Och ibland kan man lära sig något.

Just nu umgås vi väldigt mycket med de minsta, två och fyra år gamla flickorna. Men jag tror jag har hittat min roll som farfar: Jag behöver inte vara så skojig och busig. Ofta nöjer de sig med att jag, liggande i soffan, utgör topografi. Ett klätterställe, ett litet berg.