När jag levde med två små barn i familjen funderade jag på att starta något som jag kallade för Motionslänkarna, ett slags omvänd version av AA, där man i stället för att sluta med något destruktivt, skulle börja med något uppbyggande. För första gången i livet förstod jag dem som sade att de inte hade tid att motionera. Motionslänkarna skulle lösa det problemet.

Idén bakom Motionslänkarna var att det är lättare att få saker att hända om man är fler med samma utmaning och har kul tillsammans. Ganska självklart, eller hur? För visst är det väl så att alla egentligen vill röra på sig och må bättre, men att risken är stor att det inte blir av? Statistiken tyder på det. Väldigt få rör sig tillräckligt.

Egentligen byggde idén om Motionslänkarna på samma grundtankar som min idé om Friskis & Svettis – att vara omgiven av människor som stöttar ens sunda sidor och goda föresatser. Det behöver alla. Men tyvärr är verkligheten tvärtom. Den som motionerar och äter sunt kan ses som ett hot av omgivningen. Det är lättare att smälta in genom att gilla öl och käka tårta.