Universiteten är samhällets intellektuella infrastruktur, men det finns problem. Den fria forskningen är hotad. Politiker styr vad som ska forskas om genom öronmärkta pengar. Ett samtalsklimat med ideologiskt motiverade lärare som agerar aktivistiskt stoppar oliktänkande. Byråkratisering är ett direkt hot mot forskare och lärares frihet, skriver Inger Enkvist. 

Forskning och undervisning vid statliga universitet antas vara oberoende. Forskare och lärare är anställda med offentliga medel och antas hantera offentliga medel så ändamålsenligt som möjligt. De tillerkänns akademisk frihet därför att forskningen brukar ge bättre resultat om forskarna är fria att välja ämne och metod. Det finns två aspekter på akademisk frihet. Man talar om negativ frihet, när statsmakterna inte inskränker forskarnas val av ämne, och positiv frihet, när de finansierar forskningen. Hur är läget i Sverige? I maj 2024 kom en rapport med titeln ”Akademisk frihet i Sverige” från Universitetskanslersämbetet, UKÄ. Undersökningen hade beställts av regeringen, och den pekar på flera allvarliga problem. 

Ett första problem är den politiserade forskningsfinansieringen. Hälften av forskarna kritiserade att forskningspengar ges åt områden som prioriteras av politikerna, det vill säga de är ”öronmärkta”. Många forskare söker inte ens medel för sina projekt, eftersom deras ämne faller utanför dagens politiska inriktning eller de tror att de kommittéer som beviljar medel är politiskt vinklade. På senare tid har bland annat feminism och miljö prioriterats.