Strax efter onsdagslunchen infann sig en särpräglad gestalt på musikmottagningen. Det var en imponerande karl, reslig och kraftfull, men han gav samtidigt ett märkligt stukat intryck.
Som läkare intresserar man sig inledningsvis för allmäntillståndet, verkar det vara gott eller dåligt? En initial bedömning var svår att göra i detta fall, för samtidigt som besökaren strålade av hälsa, så var hans gång haltande, och den öppna munnen och stirrande blicken indikerade stor inre oro.
Jag bad mannen slå sig ner i besöksstolen och förklara sina bekymmer, och detta var hans berättelse: