Nikola Karabatic fick stående ovationer av hemmapubliken i Lille. Men det var ju inte så här karriären skulle sluta. Inte redan nu. Frankrike är ute ur OS efter förlusten mot Tyskland.
Det var en känsla av chock bland de drygt 27 000 åskådarna i Lille när kvartsfinalen var över.
Frankrike hade haft greppet, men slarvat bort segern när Dika Mem slog en felpass med "Les bleus" i ledning och bara sex sekunder kvar.
I stället blev det förlust. Och Tysklands 36–35-triumf efter förlängning innebar också slutet för en enastående handbollskarriär.
Nikola Karabatic har hunnit fylla 40 år och anses av många vara den störste spelaren genom tiderna. OS på hemmaplan skulle bli det perfekta slutet, en gyllene avslutning för legendaren.
Så blev det inte.
"Sådan är idrotten"
Kort efter slutsignalen stod båda lagen kvar på planen och gav tillsammans med publiken en stående ovation till Karabatic. Stjärnan applåderade tillbaka, klappade handen för hjärtat.
– Jag kände att jag fick mycket respekt och kärlek. Det var fint, men också väldigt tufft eftersom vi förlorade. Jag hade velat uppleva det med en medalj runt halsen, säger han efteråt.
– Det känns tungt. Men sådan är idrotten, sådant är livet.
Karabatic har under karriären vunnit tre OS-guld, fyra VM-guld och fyra EM-guld i landslaget.
– Som liten drömde jag om att få dra på mig den blåa tröjan och kanske få vinna VM – en gång. Jag hade varit så lycklig med bara det. Att nu titta tillbaka och se att jag har vunnit allt flera gånger, jag har utsetts till världens bäste spelare tre gånger och spelat i stora klubbar med fantastiska lagkamrater... Det är enormt, men svårt att inse nu när smärtan efter förlusten finns där.
"Det känns lite"
Även Mattias Andersson, den förre svenske landslagsspelaren som nu är målvaktstränare i Tyskland, beklagade att Nikola Karabatic inte fick avsluta sin handbollsgärning på ett roligare sätt.
Duon var lagkamrater i Kiel i början av fransmannens karriär.
– Det känns lite, det måste jag säga. Alla vet ju vad Nikola har gjort för handbollen. Man ser vilken respekt alla har mot honom och det är välförtjänt. Och det är inte bara för vad han gjort ute på planen utan för den person han är.
Anderssons Tyskland ställs mot Spanien i semifinal på fredag.
