Dödandet av civila ur den alawitiska minoriteten kan härledas till ett "bittert och blodigt arv" från kriget i Syrien. Men även till en säkerhetsstyrka som inte helt kontrolleras av regeringen, säger Mellanösternexperten Aron Lund.
Ända sedan Bashar al-Assad och hans regim störtades i december har det varit spänt i landets kustområden, där den alawitiska minoriteten främst finns. Diktatorn tillhörde själv minoriteten, liksom många ur hans säkerhetsstyrkor.
– Det gick förvånansvärt bra i början, många trodde det skulle bli massaker på en gång. Men det har varit relativt lugnt, men väldigt spänt och många har förlorat jobbet, säger Aron Lund, Mellanösternanalytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut.
Sedan al-Assad störtades har de nya säkerhetsstyrkorna, som består av före detta rebellgrupper, tagit sig ut i byarna och bland annat gripit tidigare generaler. Våldsamheter har brutit ut då också – men inte i den skala som sker nu, enligt Lund.
"Gick bärsärk"
Under ytan har religiösa spänningar bubblat, kombinerat med "det bittra och blodiga arvet" från kriget, samtidigt som det finns vapen överallt.
– Många har vetat att det här är en kruttunna som kan explodera när som helst. Och nu har den exploderat.
Det var i torsdags som det hela eskalerade, när säkerhetsstyrkor i kuststaden Jableh dödades i ett bakhåll av vad som påstås vara anhängare till al-Assad.
– Det blev en otrolig motreaktion. Säkerhetsstyrkorna gick bärsärk. Men framför allt kom det andra tidigare rebellgrupper, som formellt ingår i säkerhetsstyrkorna, men i praktiken bara är oberoende ex-rebellgrupper.
Inte regeringens order
Över 1 000 personer har dödats och majoriteten är civila, enligt brittiskbaserade Syriska människorättsobservatoriet (SOHR). Siffrorna bör inte ses som tillförlitliga då ingen har kunnat ta sig dit och räkna, anser Aron Lund.
– Det kommer säkert att klarna efterhand. Men det är uppenbart att det har begåtts väldigt allvarliga övergrepp på väldigt många civila, med strider ovanpå det.
Enligt Lund är våldet mot civila sannolikt inget som skett på order från regeringen. I praktiken finns det ingen fungerande, enad militär.
Våldet som brutit ut bör i stället ses i ljuset av det mångåriga blodiga inbördeskriget, säger Lund. Den svaga övergångsregeringen vill försöka etablera kontroll och få internationellt erkännande – samtidigt finns det anhängare som hellre vill se hämnd för alla år av krig.
– I det läget tror jag att det här är väldigt viktigt. Särskilt västländerna, USA och Europa, har sanktioner som den nya regeringen måste få bort för att klara sig. Men de har varit tydliga att ett av villkoren är att de behandlar minoriteter väl.
