”La strada” är en rörande och komisk film om en säregen kvinna som tvingas arbeta på en liten cirkus som drivs av en hård man. Vi får följa dem under deras färd, under vilken kvinnan utan synbar anledning börjar fatta tycke för mannen.

Särlingen Gelsomina blir av sin mor såld till en enmanscirkus. Modern tycker att dottern är ”underlig” och menar även att det ger en mun mindre att mätta bland alla syskon. Cirkusen utgörs av Zampanó, en känslokall man som åker från stad till stad med sin moped. Han behandlar Gelsomina illa, men hon tyr sig ändå till honom, eftersom hon inte har någon annan. Åtminstone inte fram till att den narraktiga cirkusarbetaren II Matto dyker upp, en man som inte drar sig för att starta bråk.

”La strada” är precis så enkel som titeln avslöjar. Liksom flertalet av Federico Fellinis filmer har den sin botten i ett temperament. Försöker man leta efter klara och utvecklande motiv hos huvudpersonerna letar man oftast förgäves. Temperamentet kommer från djupet av den italienska folksjälen, och för en utomstående kan det bli parodiskt: det gestikuleras, skriks och äts pasta.