De rättspsykiatriska klinikerna är så fulla att dömda personer i behov av vård i vissa fall får stanna i häkte eller släpps ut på fri fot. Situationen är "djupt otillfredsställande", anser socialminister Jakob Forssmed (KD).
Rättspsykiatrin i Sverige är fylld till bristningsgränsen, enligt siffror från Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) är beläggningen långt över 100 procent.
– Det är en väldigt svår situation för regionerna som har ansvar för rättspsykiatrin och den är inte heller okänd för mig, säger Jakob Forssmed till TT.
Socialstyrelsen fick i våras i uppdrag av regeringen att stärka och utveckla den psykiatriska tvångsvården och den rättspsykiatriska vården, bland annat med fokus på utskrivningsprocessen av patienter.
Den har pekats ut som avgörande till att vårdtiderna inom rättspsykiatrin ökat kraftigt, vilket är vad som i huvudsak ligger bakom den höga beläggningen.
– Ett stort problem är att när utskrivningsprocessen inte fungerar blir personer kvar inom den rättspsykiatriska slutenvården, säger Jakob Forssmed.
Bättre stöd
Från Socialstyrelsens sida kan det bland annat handla om att på ett bättre sätt stödja insatser från kommuner och regioner för att underlätta utskrivningar.
– Jag utesluter inte andra åtgärder heller men det här är ju för att förbättra läget förstås. Nu tillskjuter vi också ytterligare medel till psykiatrin i allmänhet nästa år. Det kommer förstås att underlätta för regionerna också när det gäller rättspsykiatrin.
Att flera regioner nu har beslutat om nya platser inom rättspsykiatrin är även "helt nödvändigt", säger han.
Utredning pågår
Har regeringen ett ansvar för hur det ser ut?
– Det är ju regionernas ansvar men regeringen kan ju bistå på olika sätt och ett sätt är det här uppdraget till Socialstyrelsen.
Ytterligare insatser kan alltid övervägas, säger Jakob Forssmed, som även pekar på att den så kallade Vårdansvarskommittén nu utreder om staten ska ta över huvudmannaskapet för hälso- och sjukvården.
Att alla dömda i dag inte får plats och kan bli kvar i häkte utan vård eller till och med släppas på fri fot, ser han som bekymmersamt.
– Det är djupt otillfredsställande, både eftersom det naturligtvis finns en risk för återfall i brott hos de här personerna, men också för att de är en utsatt grupp, säger Forssmed.
